Jag undrar hur jag som är en positivt lagt person kan vara så allergisk mot allt det som är klämkäckt.

Om spinning som inte är jobbig

Det blev spinning efter jobbet och jag hade tänkt att köra hårt. Gärna upp i möjligaste pulszon. Tvärtom blev det ett riktigt lågintensivt pass med en genomsnittlig puls på 72%. Kanske lika bra i och med att jag kände mig ganska trött i benen efter tisdagens PT-cirkel som innehöll mycket benträning och eftersom jag ska köra just ben med PT-Fredrik i slutet av veckan.

Men jag kunde ändÃ¥ inte lÃ¥ta bli att bli irriterad. Det var sÃ¥ klämkäckt. Inget fel med det i och för sig, men det var klämkäckt pÃ¥ ett sätt som sa att ”snart är det inte jobbigt längre sÃ¥ hÃ¥ll ut”. Men det är ju det jobbiga som är bra. Jag har inte lust att träna för att lÃ¥ta det jobbiga gÃ¥ över. Jag vill träna för att maximera det jobbiga. Och att det klämkäcka pÃ¥ nÃ¥got sätt skulle symbolisera träningsglädje hÃ¥ller jag inte med om. DÃ¥ vill man väl inte sluta med det jobbiga?

Igår kväll åkte jag hem till Halmstad och här tänker jag minsann maximera både träningsglädje och jobbighet. Så det så.

Träningsglad!

>

Slutet gott, det mesta gott.

Lunchyoga

Jag pallrade mig ner till källargymmet och den stora bollsalen för att köra yoga på lunchen. Valde ut en blå yogamatta. De är finast. En efter en släntrade okända jobbkollegor in och snart var vi 15 stycken som satt med benen i kors och huttrade. Bikramyoga är bra mycket skönare än yogan i vår jympahall!

Yogan idag förflöt ungefär som den brukar. Vissa grejer hänger jag med på ganska okej. Andra saker skyr jag som pesten. Solhälsning A, den med hunden, gick okej, men sen – solhälsning B… katastrof! Men vi gjorde bara den 2 gånger, så jag överlevde.

Jag gillar alla slags krigarställningar så bara jag kom förbi de där solhälsningarna så gick yogan mycket bättre. Allra bäst gick det på slutet: avslappningen. Tankarna svävade förbi och var farligt nära att knacka på hos John Blund, trots att det kändes som han bodde någonstans på Antarktis.>

>