Jag älskar nya power stepklassen. Inte sÃ¥ mycket för styrkan – men för konditionen!

Max 95% – medel 80%

SATS Power Step är en positiv nyhet i vår. Jag körde klassen på Halmstadgymmet ikväll, och pulsen slog minst sagt i taket. Vid ett tillfälle nådde jag 95% av max. Trots att den sjönk emellanåt, då vi gjorde styrkeövnignar för till exempel bröst eller biceps, så snittade jag på 80%. Så högt ligger jag annars bara när jag springer eller kör riktigt tuffa spinningpass. Och att det inte skulle gå att träna på nästan inga kolhydrater är jag numer ett levande bevis på. Jag har legat på mellan 5-7% kolhydrater den senaste veckan och jag älskar det.

Jag gillar svarta kläder.
Märks det?

20 minuter in i klassen frÃ¥gade jag mig själv om jag verkligen skulle hÃ¥lla hela vägen. Men konditionsintervallerna är precis sÃ¥ lÃ¥nga (eller korta) att jag maxar flÃ¥set för att sedan Ã¥terhämta mig pulsmässigt medan vi kör styrka. Inte konstigt att denna klassen hette SATS Intervall för ett tag sedan. Och inte konstigt att SATS i Halmstad bestämde sig för att behÃ¥lla konceptet trots att alla andra skrotade det. Men nu har klassen gjort come back – med nytt namn.

Vill man fÃ¥ ut mer av sin styrketräning är nog inte power step optimal. Jämfört med pump är det ganska fÃ¥ repetitioner men man hinner inte riktigt justera vikterna sÃ¥ att det ska bli precis rätt vikt för den tiden man har att spendera per muskel. För benen är power step en riktigt mördarklass – i alla fall om man verkligen tar ut rörelserna och inte bara mesar pÃ¥ brädan.

Nu ska jag spendera kvällen med att återhämta mig. Imorgon börjar en ny vecka. Och en spännande sådan. Träningsmässigt ser den väldigt annorlunda ut!>

>

När jag bodde i min underbara lilla lägenhet på Söder i Stockholm hade jag en lika underbar filosofi.

Löpning på Tylösand

Galgberget är för vardagar. Tylösand är för helgen. Ungefär så sammanfattade Grabben vad jag menar med lyxträning. Lyxträning behöver inte vara bättre träning. Men det är oftast vackrare träning. Träning som bjuder på mer än maxpuls. Träning som blir till en upplevelse för alla sinnen.

När jag bodde i min minietta på Söder i Stockholm försökte jag lyxträna en gång i veckan. Kanske var det en löptur på Djurgården, eller på Lidingö. Tyvärr tappade jag bort mig någonstans på vägen, och lyxträningen blev inte lika frekvent som den borde – men det spelar inte så stor roll. Jag uppskattar den enormt när den väl utförs. Som i förmiddags.

Jag och Grabben ville ner till stranden. Där är vackert även i januari. Vi åkte ner till Tylösand och sprang på stigen längs med strandskogen bort mot Haverdal. Efter en stund lämnade vi de skyddade träden och sprang i sand på stigar upp och ned för sanddynorna. Någonstans där bebyggelsen började vi vände vi och sprang längs med stranden hemåt.

Baksidan av sanddynorna.

Jag springer uppför…

…och Grabben nedför.

Sedan sprang vi hemåt på stranden.

Det gjorde inte så mycket att jag hade halva Tylösand i skorna efter ett tag. Det gjorde inte så mycket att vi sprang så pass långt ut mot vattenbrynet att vi blev blöta om fötterna. Upplevelsen brädar det mesta. Havet som brusade, naturen som imponerade och stranden som vi hade nästan helt för oss själva. Om några månader kommer det bli ännu bättre, men då måste vi dit några timmar tidigare på morgonen för att uppleva samma känsla.>