Jag älskar att blogga. Att träffa mäniskor. Att betrakta. Att analysera. Men ibland känns världen och samhället jag lever i så trång. Som en liten bisarr låda jag inte vill ha med att göra. Då vill jag helst bara springa därifrån. Jag menar det bokstavligt talat: springa därifrån.

Jag tittade på Forrest Gump i helgen. För jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag älskar när Forrest Gump ger sig iväg och springer. Bara sådär. Precis så känner jag med löpningen. Minutfart och intervallsekvenser, millopp och maror kan slå sig i väggen. Jag vill känna den glädje som uttrycks här. Uppleva livet på nytt precis som här. Jag vill inte springa för att det ska gå snabbt och för att jag ska slå en viss tid på ett visst lopp. Jag vill inte springa för det kommersiella syftet. Löpning är för mig så mycket mer än så. Den enda löparfest jag bryr mig om är adrenalinet som har party i min kropp.

Att springa är att uppleva. Att springa lÃ¥ngt är att växa lite till. Att springa snabbt är mest att bli trött. Att springa – för sig själv med sig själv – är det ärligaste jag känner till. Inget skitsnack. Inga utröstningar. Ingen som smyger bakom ryggen. Inget smink. Ingen som lÃ¥tsas. Inget grupptryck. Ingen ensamhet. Inget som komplicerar. Inget utanförskap. Ingen press. Inga mÃ¥sten. Ingen bullshit. Löpning är glädje. Var och en för sig själv. Var och en tillsammans. Löpning är jobbigt när det hetsas. Löpning är magiskt när det upplevs.

Skit i att kladdet aldrig torkar in – jag älskar doften! Älskar den sÃ¥ mycket att jag kraftigt överdoserar… vilket förmodligen är därför body buttern aldrig torkar in.

Med -0.8% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått upp 0.6% och får därmed springa 7km fartlek med 7 fartökningar  och böta 50 kronor till vår spa-resa.

Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:

v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%

v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%

v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%

v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%

v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%

v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%

v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%

v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%

v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%

v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%

v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%

v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%

v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%

v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%

v.15 Sara -0.6% – Coola K -0.7%

v.16 Sara +0.6% – Coola K -0.8%

Min vecka:

Jag följer mönstret ganska bra. Ni ser mina markeringar ovan: jag går alltid upp/står still, var fjärde vecka (förutom första gången). Det krävs inget geni att förstå varför. Därför är jag varken besviken eller orolig över veckans resultat. Inte ens nojig faktiskt. Jag vet ju varför. Har äntligen lärt mig!

Förra veckan var lÃ¥ngt ifrÃ¥n en optimal matvecka. Jag har nog ätit allt som gÃ¥r att äta i onyttighetsväg. Godis, drinkar, pizza (den första pÃ¥ ett Ã¥r!), glass, muffins och chips. Inte pÃ¥ samma dag visserligen, men det var ett överlagt ätande. Alla tillfälligheter krockade pÃ¥ en och samma gÃ¥ng – och sÃ¥ blev det som det blev. Jag har inget dÃ¥ligt samvete. Det är som jag sagt förut: finns det en mening med vad man äter och varför, sÃ¥ ska man inte ha dÃ¥ligt samvete även om det är onyttigt. Det finns ingen anledning att mÃ¥ dÃ¥ligt över den muffins jag Ã¥t pÃ¥ en jobbfirargrej. Hade jag däremot ätit samma muffins hemma i min ensamhet hade det varit mindre mening med den där jäkla muffinsen och dÃ¥ hade jag varit arg pÃ¥ mig själv över att ha ätit den.

Det känns lite skönt att ha ätit onyttigt för nu kommer jag inte att sakna det på ett tag. Känslan efter en pizza är inte så skön. Känslan över att ha ätit vita och snabba kolhydrater överhuvudtaget är inte så skön. Jäklar vad ont i magen och vad uppsvullen jag kände mig efter den där frallan med ost och skinka från jobbkafeterian. Det känns bra att inte äta sådant särskilt ofta. Och att nyss ha ätit det gör att den obekväma känslan ligger färskt i minnet. Inget ont som inte har något gott med sig.