Vaknar upp till pressreleasen med rubriken att mjölk är en ”mirakeldryck vid träning”. Att mjölk ger bättre Ã¥terhämtningseffekt efter träning, maximerar muskeluppbyggnaden och minskar skador. Tydligen är det en studie som gjorts där nÃ¥gra cyklister drack antingen (choklad)mjölk, vanlig sportdryck eller sportdryck med bÃ¥de kolhydrater och protein. De som drack (choklad)mjölk kom 51% längre. Studien säger ingenting om vanlig mjölk…

Jag brukar bli sugen på just mjölk när jag tränar under lång tid. Under 12- och 24-timmarsloppen har jag alltid efterfrågat mjölk. När man är ute så länge och dricker så mycket sötsliskiga saker så blir man rätt krullig i munnen. Då är mjölk gott.

Foto: Magnus Fond

Detta inlägg riskerar att bli något flummigt. Därför säger jag redan nu vad jag vill ha sagt: våga gå din egen väg! Våga strunta i att lyssna på vad andra säger. Våga lyssna till dig själv!

Jag har under en tid funderat på hur vi löptränar idag, jämfört med förut. Hur vi idag har program med intervaller och minutrar och olika pulszoner vi ska ligga i och ditten och datten och allt är så jäkla petnoga och ligger man 1% fel i snittpulsen äventyrar man sin hälsa. Och så lyssnar jag till folk som berättar om hur de förut sprang på max nästan varje gång. Mätta ut en runda som de skulle springa snabbare på. Jämt. Och då var det inte fråga om några skador medan folk idav verkar vara skadade i parti och minut.

Och jag undrar om vi är så jäkla mycket klokare idag vad gäller träning. Om vi istället för att lyssna till vår egen kropp litar för mycket på ett program som är minutiöst utstuderat men som faktiskt inte tar hänsyn till hur vi mår just idag. Just då. Just nu. Vad har träningsprogrammen faktiskt resulterat i. Enligt statistiken över alla de som fullföljer marathon är vi långsammare nu än för tiotalet år sedan trots att det känns som om vi tränar mer utstuderat nu. (Tränar vi för mesigt?)

Jag snubblade över den här bloggen och blev så jäkla glad. Killen känns frigjord. Ojar sig inte över att inte göra som alla andra. Han har hittat sin egen väg och det gör mig glad. Skitglad. För det visar att det finns egna vägar att gå.

En sådan väg vill jag vandra. En alldeles egen. En väg där jag inte måste förlita mig på andra. Fråga mig själv om jag gör rätt enligt programmet? Ska det kännas så här enligt planen? Skit i plan och program! Visst kan du lyssna till andra men våga lita till dig själv. Att du kan. Själv!

Att gÃ¥ sin egen väg har inte bara med löpning att göra. Ni som hängt med bloggen ett tag vet att jag flyttade till Halmstad pÃ¥ vinst och förlust. Det blev rena rama toppvinsten. Jag gick pÃ¥ magkänslan när jag bodde pÃ¥ Irland och bröt upp det livet efter 4 Ã¥r pÃ¥ den gröna ön. Och i veckan skrev jag en mailansökan till ett jobbuppdrag med rubriken ”Ska vi göra nÃ¥got kul ihop?”. Jag fick svar pÃ¥ en gÃ¥ng.

Jag befinner mig i ett lyckorus. Livet är det bästa som finns*! Vilodagar är härliga för att man fÃ¥r möjlighet att längta till träning och jag riktigt längtar till morgondagens löppass som jag faktiskt tänker stjäla rakt av frÃ¥n en av Sveriges gladaste (?) löparklubbar. Och sÃ¥ ska jag superstyrketräna. Stora boken om styrketräning fick bli nattlektyr igÃ¥r innan jag skulle somna och jag är blev bÃ¥de inspirerad och taggad. Men allra gladast är jag över den här bloggen. Över er! För jag har världens bästa läsare. Jäklarns vad ni inspirerar mig. Genom att läsa, kommentera. Ja genom att bara finnas till! Snacka om att jag sitter pÃ¥ ett moln av blogger’s high högt, högt uppe i himlen. Jag tänker inte komma ner. Aldrig nÃ¥gonsin.

*Livet är inte det bästa som finns per automatik. Livet är det bästa som finns när man gör det till det bästa som finns. Livet kan vara det bästa som finns trots att det inte är perfekt. För det är det sällan i någons liv. Livet kan vara det bästa som finns ändå.