Vi har lämnat alla röda hus och dalahästar och är hemma i Stockholm igen. Tvättmaskinen snurrar men cykeln är fortfarande grusig. Mora skickade iväg oss med ett hejdundrande spöregn men här är det lite blÃ¥ himmel mellan varven. Jag ägnar dagen Ã¥t att packa upp – och packa ner för nästa resa. Hej västkusten!

Jag laddar ocksÃ¥ om mentalt för nästa grej. Tjejmarathon 50 km om nästan 2 veckor. Jag har som sagt sprungit 2 lÃ¥ngpass som träning inför denna utmaning och tänker att jag ska fÃ¥ in ett lÃ¥ngpass till. Jag hade frÃ¥n början en tanke om att det sista lÃ¥ngpasset skulle bli ett marathon men jag fÃ¥r se om jag hinner. GÃ¥r det inte sÃ¥ gÃ¥r det inte och det spelar ingen roll – för hur svÃ¥rt kan det egentligen vara att ta sig 50 km? Det är helt och hÃ¥llet en retorisk frÃ¥ga sÃ¥ ni behöver inte svara. Jag vet redan att det gÃ¥r. Starka Annika sprang marathon igÃ¥r – hon har sprungit typ 10 km som längst och hon kommer vara mitt viktigaste verktyg inför Tjejmarathon. Nästan lika viktigt är det faktum att mitt eget längdrekord är pÃ¥ 8 mil när det kommer till ultra. Jag har däremot fullkomligt glömt bort om jag tränade lÃ¥ngpass när jag höll pÃ¥ med lÃ¥nglöpning? Jag minns bara själva loppen – och inte alls hur jag egentligen tränade. Förutom en marathon som jag sprang för skojs skull en dag i Halmstad en sommardag.

För min del är den mentala träningen lika viktig som den fysiska. Kommande 2 veckor kommer jag spendera med att bryta ner 5 mil till en distans som är fullt möjlig. Jag kommer att vrida och vända pÃ¥ alla kilometer sÃ¥ att jag har fullkomligt klart för mig hur jag ska besegra dem fysiskt – besegrat dem mentalt är redan gjort mÃ¥nga gÃ¥nger om när jag väl stÃ¥r pÃ¥ startlinjen. Annars skulle jag inte vara där.

Mitt största orosmoln är en tÃ¥ som brÃ¥kar med mig. Ibland fÃ¥r jag nervkläm och dÃ¥ mÃ¥ste jag ta av skon och vifta med tÃ¥rna – annars gör det sÃ¥ himla ont. Jag hoppas den hÃ¥ller sig nÃ¥gorlunda i schack när jag ska springa, annars kommer det bli en himla massa tÃ¥viftande vid sidan av. Och sÃ¥ hoppas jag det blir bra väder. Jag tar mig gärna an en utmaning, men jag har lovat mig själv att inte göra det i vidrigt väder. NÃ¥gon mÃ¥tta fÃ¥r det vara.

Mora. Regnigt. Ni ser vad jag tycker om det!

Vi är i Mora – Sveriges nav för utmaningar av allehanda slag! Solen sken när Siljan uppenbarade sig för oss och det är inte riktigt den vinter vi i vÃ¥r mest deprimerade fantasi kunnat vänta oss. Det regnar inte ens!

Nummerlappsutdelningen pÃ¥ Sollerön funkade förvÃ¥nansvärt bra trots att det var selfservice. PÃ¥ en anslagstavla satt startlistorna och sedan fick man själv leta upp sin nummerlapp ur högar pÃ¥ borden. Smidig värre – och inte ens kö! Vi har sett allt frÃ¥n tävlingshjul till campingcyklar. Det blir nog en rolig resa imorgon!

Erika och Katta

Jag träffade Fyscoachen Åsa på över en frukost på nästan nya stället Nybrogatan 38 imorse. Hon undrade om jag cyklat dit. Eh nä, jag hade gått typ 100 meter. Men jag såg ändå ut som en blöt hund när jag var framme. Hallå vädret!

Det var lugnande att starta morgonen med norrländska och snack om träning och crossfit och Paleo. Tiden försvann lika fort som vanligt när man umgÃ¥s med väldigt trevliga människor och strax före 9 stack vi iväg Ã¥t olika hÃ¥ll. Hon iväg till sina PT-kunder, och jag iväg för att leta upp en taxi jag aldrig hittade… sÃ¥ jag blev ännu blötare istället. Oh well.