Ett par skor stod och väntade på mig igår när jag kom hem. Svarta! Det hör till ovanligheterna att jag köper svart. Med glänsande finish och rosa detaljer låg de och såg snygga ut  i en skokartong från Adidas. Ett par Feather 2!

Jag gillar Feather 1 otroligt mycket och har hört mycket bra om Feather 2. Av folk som nog aldrig har sprungit i Feather 1 – men som jag gissar ocksÃ¥ skulle gilla Adidas Aegis. För det var precis den känslan jag fick frÃ¥n 2:an – att det här var ingen Feather utan en Aegis! Och med det sagt sÃ¥ slog det inga gnistor under min sena runda runt Riddarfjärden.

Adidas Feather är en lätt sko. Men man ska inte förväxla den med att vara en barfotasko för det är det inte. Det är en lätt sko som är snabb (uppför Västerbron hann jag ifatt en cyklist!) och den lockar till intervaller på ett annat sätt än t.ex. Nike Free. Men för mig som landar någonstans på mellanfoten är känslan stel i ögonblicket när sulan landar. Jag sprang längs Norr Mälarstrand och kände mig lite stum i höger vad. Gick en sväng och skakade ut benen och fortsatte springa och det blev bättre. Men förälskelse vid första ögonkastet? Nej. Snygga i skohyllan? Ja.

Jag har inte boken Crazy sexy diet. Men jag vill ha. Ska köpa inom kort! Tills dess får jag hålla mig till tåls med min favorit Food for thought och lite annat. Och inspireras av Petras Crazy sexy cleanse.

Efter att ha ätit lite för mycket gluten i nÃ¥gra veckor nu sÃ¥ längtar jag efter en paus. Jag längtar efter sÃ¥dant som är PURE. Glad mat för en glad kropp. Glutengrejer är rolig mat. Jag älskar surdegsbrödet pÃ¥ Spis & Deli i Halmstad (som kommer frÃ¥n Feldts pÃ¥ Kasten Rönnowsgatan) och jag älskar att bästa Kullaflyg bjöd alla resenärer pÃ¥ kanelbullar (tyvärr var det inte surdegsbullar…). Men nu längtar jag efter färg! Gluten känns grÃ¥tt.

Just nu väntar jag triathletbesök, sedan blir det träning – och sÃ¥ ska jag pysa iväg till affären för att fylla kylen färgglad!