Jag var härligt pigg i början av den här veckan. Vaknade tidigt, och vaknade pigg. Igår var jag så himla trött och gick och la mig klockan 21 och kikade på det senaste avsnittet av Girls. 9 timmar senare vaknade jag, men absolut inte med den där lätta pigga känslan i kroppen.

Tröttheten har gjort att jag inte heller får till de där högintensiva passen som jag faktiskt saknar. Och då är ju frågan, precis som alltid: att analysera om det är latmasken i kroppen som inte orkar ut på intensivare träning eller om man ska lyssna och träna mjukt nu och trappa upp sen.

Jag röstar nästan alltid för det sistnämnda. Men så tränar jag ju också för hälsan. Ingen hälsa leder till ingen träning.

Jag läser fina ord om att det räcker. PÃ¥ mÃ¥nga ställen. Men precis som hos Skäringer sÃ¥ har jag lite svÃ¥rt med trovärdigheten. OcksÃ¥ hos mig själv. Det känns väldigt tudelat om att skriva om att vara nöjd som man är och samtidigt lägga ut den finaste bilden pÃ¥ sig själv som man hittar. LikasÃ¥ kan jag tycka att det känns märkligt att läsa om dissen av bilder med hÃ¥rda magar hos andra – av tjejer som samtidigt stÃ¥r i shorts och sport-bh pÃ¥ headerbild.

Det är klart att det inte är sådär svartvitt. Allting är ju egentligen rätt så grått. Men ska man övertyga andra så måste man nog vara rätt tydlig och medvetet svår att missuppfatta. Barn gör inte vad vuxna säger. Barn gör som vuxna gör. Det gäller för övrigt rätt mycket den övriga befolkningen också, i olika sammanhang. Men ibland är självinsikten frånvarande och vi undrar varför inte alla andra gör som vi säger när vi ju säger det så ofta.

Jag tycker att det finns fantastiska förebilder i det här med förhÃ¥llandet till sin egen kropp. Betty som driver B-Room är en av dem. Lena en annan. Sara en tredje. Och det finns sÃ¥klart mÃ¥nga fler. Det jag tycker att dessa tjejer gör är inte sÃ¥ mycket predikar om hur vi som lyssnar ska tänka – utan genom vad de själva gör. För mig är det den största inspirationen av alla: action. Inte ord.

Det bara snöar och snöar och snöar och det är sÃ¥ välkommet. Jag har spenderat söndagen med att göra ingenting, vilket betyder att jag ätit scones till frukost, lyssnat pÃ¥ ”Godmorgon, världen” och legat i soffan och läst Alice Munros Tiggarflickan.

Igår kväll var jag på en finfin middagsbjudning och åt räkor med kanongod aioli, långkok med chili och choklad som serverades med tacotillbehör och var fantastiskt och sedan en cheesecake (New York style) till efterrätt. Det satt fint med en promenad hem efter det. Klockan var strax efter midnatt och Åres nattliv levde i allra högsta grad.

Träningen dÃ¥? JodÃ¥, det är tur att det finns en morgondag. Och en kväll – om jag känner för det.