Dagar som denna sparas inte i minnesbanken särskilt länge. Den har inte varit speciellt dålig, men däremot i långa stunder utomordentligt tråkig. Men, som Alfons pappa säger, om man aldrig har tråkigt kan man inte heller ha roligt.

Åreskutan ligger vitpudrad där uppe i mörkret. Men när alla i ens flöde lägger upp exakt samma sak så förtas det roliga. Ungefär på den nivån är mitt i-landsproblem till humörförstörare.

Det bästa just nu är förmodligen att dra täcket över huvudet och vakna upp till en bättre tisdag. Alternativt hänga en sväng på Pinterest.

Igår tog vi lång sovmorgon och åt frukost när man annars äter lunch. Jag hade bakat glutenfritt bröd (på hasselnötsmjöl och bovetemjöl) medan Grabben åt polarkakor. Obligatorisk under en helgfrukost är flatrökt och rundrökt skinka från lokala Undersåkers charketurifabrik på djur som gått och betat på fjället.

Nytt för idag var yohgurtkvargen Activia Pro i olika smaker och ekologisk juice från God morgon (blodapelsinen är min favorit). Jag hade några värdecheckar på just dessa produkter och såg fram emot att testa. Perfekta för en helgfrukost eller när man behöver en kick, men till vardags håller jag nere på sockret. På yoghurtkvargen strösslade jag gojibär.

Efteråt hämtade vi upp en kompis och gick en bit av den här leden. Sedan åkte vi till Grädda och hängde en lång stund på deras soldäck. Det var härligt så det förslog och jag åt hemgjord glass på mjölk från Åre bondgård. Favoritsmaken för dagen var lingon/älgört. Just älgört plockade jag i somras så det ligger några påsar i frysen och väntar på att jag ska göra något bra med det.

Tycker ni att den här bloggen har blivit som en enda stor reklamsajt för livet i Åre. Jag är ledsen men det går inte att undvika, det mesta har varit rätt så perfekt de senaste dagarna. I alla fall vädret. Och här uppe känns livet i allmänhet bra om vädret är bra. De gånger det har varit dåligt har jag faktiskt glömt, men det har nog hänt det med. Dåligt väder är lite som saker som gör ont: de hamnar liksom per automatik i glömska efter ett tag. Typ som att föda barn tänker jag?

Min sämbo (Kattas ord för när man är både sambo och särbo) kom upp igår och vi tog sista liften upp på berget utan någon särskild stig att ta sikte på. Vi hamnade på Jörgens: en härlig led att springa när man inte vill lämna Åre by. Jörgens är också en bra stig för de som vill cykla mountainbike.

Vi tog wc-liften upp och sedan gick vi upp förbi Olympiaplatån och bort mot toppen av Rödkulleliften. Sedan började stigen på riktigt: ner mot Stendalen och där vänder stigen tvärt och man springer liksom snett bakåt mot Ullådalen och korsar backarna. Det är behaglig löpning hela vägen och inget uppför alls tills man kommer till Bräcke. Men det är bara några hundra meter sedan går det utför hela vägen ner till Kabinbanan igen (fast den här biten är minst kul eftersom det är grusväg med lite stökig sten).

Jörgens är runt en mil lång. Perfekt för fredagseftermiddagar när man vill ha ett lagom lugnt äventyr och se lite fjäll men ändå inte vara särskilt långt från byn. Det är relativt enkelt att hitta förutom där man ska svänga snett bakåt, här finns en skylt som visar mot Ullådalen till vänster och mot Bjelkes gruvor (om jag minns rätt) rakt fram och lite höger men inget av det där är riktigt rätt för du ska alltså tillbaka nästan 360 grader.

Efter fjällöpningen gick vi till Dahlbom på torget och firade fredag på riktigt med Mojito, champagne och fantastisk Zinfandel. Jag ser fram emot ruggiga dagar och riktigt mustigt höstliga viner!

Vi tog WC-liften upp Kabinbanan Årets Craft WP stretch jacket – en vinterfavorit sedan fler Ã¥r tillbaka. Här finns den   Grabben har pÃ¥ sig Craft thermal tights och top  AlltsÃ¥ denna bit av stigen – sÃ¥ fin!   Känner ni igen LÃ¥ngsvängen ner mot Rödkullen?