Jag var i Falun igår och fick uppleva Johan Olssons gnistrande form uppför mördarbacken i herrstafetten. Efter första gången som han skidade uppför backen skanderade hela backen ”Johan, Johan, Johan” och även om det var svårt att ha koll på exakt hur loppet utvecklade sig så var det härlig stämning och bra tryck i backen.

Lugnet sväljer förvånansvärt bra de drygt 40 000 människor som hade biljett till fredagens tävlingar; och det kommer bli lika fullsatt till dagens tremil och morgondagens femmil!

Har du varit i Falun under veckan? Vad tyckte du om att vara på plats?

Nu sätter jag mig i bilen och åker söderöver. Först blir det ett stopp i Hälsingland och sedan styr jag mot Falun och förhoppningsvis fler svenska framgångar. Härligt med svenska guldmedaljer i Kalla och Olsson och så de två silvermedaljerna och bronset såklart. Hur många fler kan det bli? I bilen kommer jag att ha radiosporten på; kl 13 börjar damernas stafett!

Jag har packat bagaget fullt med hund och andra grejer. Jag glömmer nästan bort att det finns som en hemlig låda i den Honda Civic Tourer som jag just nu lånar; under bagageutrymmet finns som ett extrabagage som är rymligt. Här skulle jag lätt kunna få plats med en laddning löparskor! När jag packade bilen full i julas så förvarade jag ett antal påsar julöl och min cykelpump här.

Bilen har också så kallade biostolar som kan fällas upp precis som på en biosalong. Så det är ingen tvekan om att den är rymlig i alla fall!

Jag var lite depp häromdagen. Det var en ny känsla. En bortglömd sådan. Sedan jag aktivt valde att följa mitt hjärta fullt ut är de grå dagarna få, även när söndagskvällen lätt skulle kunna sandpappra tillvaron flisig eller när semesterdagarna abrupt är slut. För mig är det viktigt att leva så som jag vill leva, varje dag.

Vad vi vill är olika och beror på så många olika faktorer där givetvis omständigheter också spelar in. Underbara Clara skriver om sina drömmars glesbygdsliv och Annie har vid ett tidigare tillfälle skrivit om sitt livsval med ett tydligt vad och varför. Vi kan inte alla åka till Bali och bo på beachen forever. Frågan är ens om vi alla skulle bli lyckliga av att göra det. En livsdröm behöver inte vara en utopi; det kan vara en mycket nära verklighet.

Jag har en stor förmåga att leva mina drömmar. Det är inte enkelt men det är värt det. Jag har en enorm integritet som till 90% är till min fördel – och ibland till min nackdel.

Att leva mina drömmar handlar inte enbart om att jag just nu bor i Åre. Det handlar inte enbart om att jag valde att flytta till Halmstad en tid. Det handlar inte heller enbart om att jag valde att plugga utomlands och att jobba hårt för att examineras med toppbetyg och sedan börja jobba inom finansbranschen. Det handlar inte bara om att jag sedan valde att skippa den karriären och istället bo i Whistler ett tag. Det handlar inte heller bara om att jag valt att avsluta anställningar där all min energi dräneras utan påfyllning istället för att gå månad efter månad och år efter år på minus.

Men allt det där sammanlagt handlar om mina drömmars liv. Det handlar om hur jag ser på mig själv och värderar min energi och min tid i förhållande till min omvärld; bland arbetsgivare och möjligheter, bland återvändsgränder och saker som inte gick som man tänkt.

Att följa sina drömmar handlar inte om Bali. Men det handlar om att välja till och välja bort. Och att våga släppa på både kontroll och förväntan.

Jag tror att efter många år där ”att vara lyckad” har varit drömmen, så kommer en tid med något annat. Där passion är drivkraften. Det är inte helt oproblematiskt det heller; för vad händer om man inte känner passion? Inte hittar sin egen kompass…

Just nu skiner solen över Åre. Jag har haft en fantastisk arbetsdag medan sportlovsfirare spenderat tid i solgropar, i backen eller i skidspår. Jag mår så otroligt bra. Jag trivs. Allt är såklart inte perfekt men ingenting är alltid perfekt perfekt. Livet går inte ut på maximerad perfekthet. Men livet går ut på att leva. Leva på ett sådant sätt att man mår bra.