Dagen med stort D. Eller rättare sagt, dagen med stort PT!

Stepper

Jag kom till gymet redan 40 minuter innan avsatt tid. Tänkte att jag skulle värma upp på en av step-maskinerna.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på dem. Visst, de är jobbiga; flåset kommer igång och svettpärlorna odlas på pannan, men känns det i rumpan? Nä! Är det inte just detta område de är bäst för? För min del känns det mest i vaderna. Om någon vet vad jag gör för fel – hör gärna av er!

Klockan 15 träffade jag min klämkäckt glada PT. Hon är precis så man tror att en PT ska vara. Peppande och positiv. Snäll men bestämd. Ordentlig men rolig. Upptagen men har ändå tid för en.

Vi började med att diskutera vad jag ville med träningen, min träningsbakgrund samt en massa vägande och mätande.

Benpress

Sedan är det dags. Vi börjar med benpress – den variant där stången sitter fast. Underbar grej! Fy fasen vad det bränner i benen men oj så skönt det är! Jag känner att jag jobbar med muskeln på ett mycket mer effektivt sätt än med benpress med en lös skivstång. Med en lös stång måste jag fokusera mycket mer på teknik (främst balans och stabilitet). Det finns dock en hel del att tänka på även i denna teknisk enklare benpress (hålla magen stabil, fötterna långt fram så att knäna kommer bakom tårna när man böjer dem etc) men det är liksom en helt annan grej. Fast jag glömmer att andas. Det gör jag under hela passet.

Axlar, rygg och bål

Efter benpressen följer en hel massa axlar och ryggövningar. Jag avslöjar att det inte är min starka sida och säger att jag nog inte har tid med det här längre men hon (PT:n) skrattar och jag stannar kvar.

Vi kör den där ”grejen” där man måste dra upp sig själv, lite armhävningar, någon kinesisövning och bålstärkande övningar såsom plankan från sidan och sit-ups på en medicinboll. Sist men inte minst kör vi övningar för axlarna med fria vikter. Jag märker att när jag ”tar slut”, ja då tar jag totalt slut. Och så var det det här med andningen…

Efteråt

Nu några timmar senare känner jag absolut att jag jobbat med musklerna, men inte till den grad att benen eller armarna darrar. Jag känner mig skönt färdig och jag ser fram emot den eventuella träningsvärken imorgon.

Idag var det dags. Det var första gången jag provade på en ordentlig distans inför höstens St Erikslopp…

Grått, blåsigt och kallt

Till skillnad från de flesta andra gillar jag att springa när det är dåligt väder. Det får gärna vara kallt och regna lite lätt. Fast något som jag klarar mig utan är blåsten. Tyvärr lyssnade inte vädergudarna på denna bön idag. Det var ganska friska vindar som rådde och orken blåste ibland bort med dem.

Tramp tramp tramp

På det stora hela gick det rätt bra. För att det inte skulle kännas så oändligt långt satte jag upp små mentala delmål och tillät mig att gå på sina ställen. Det var inte flåset det var fel på idag. Det var slöheten i benen och motivationsavtrubbandet.

Jag hade faktiskt SL-kortet i fickan utifall jag fick nog, men jag är stolt över att jag aldrig ens tänkte tanken. Inte heller tackade jag ja till att bli upplockad då mamma körde om mig i betydligt högre hastighet med bilen. Nej jag tog mig ända fram för egen maskin och det är det som räknas!

Det verkar som att man numera alltid får en stegräknare på köpet oavsett vad man köper. Jag har en hel drös liggandes här hemma. På en står det ICA och på en annan Polar. Det finns stegmätare med pulsklocka, med vanlig klocka och med radio. Fiffigt eller onödigt?

Steg

Enligt Folkhälsoinstitutet bör vi gå runt 10 000 steg per dag för att må bra. Det är ganska många steg att hålla reda på. Jag skulle räkna bort mig vid tvåhundrasjuttiofem ungefär. Om inte tidigare. Så en stegmätare kan nog vara en ganska rolig pryl, bara för att se vad man kommer upp i.

10 000 steg motsvarar för övrigt 7.5km. (Ni som har hängt med på min blog vet att min bibel heter www.lopning.se och där kan man mäta vilken sträcka som helst, om man nu skulle vilja det.)

Enligt de som förespråkar stegräknare fungerar den som en motivationshöjare. Ok, det kan jag väl hålla med om. Men det blir rätt tjatigt att räkna steg i längden, det hade varit roligare om man kunde koppla kalorier till sina steg i mätaren.