Allmänt

1 juni: Personal Trainer (2)

Idag var det andra träffen med min PT, jag både längtade och bävade…

Jobbigt

Det var den andra träffen som sagt, och redan i det första setet på den första övningen så blev jag ordentligt trött. Vi gjorde shins (heter det så?). Fy fan, det är nog den jobbigaste övningen!! De första 10 repsen går bra men de sista 5 bara dör jag på. Och sedan är jag fortsatt död under de resterande 2 repsen.

Sedan kom benpressen som jag ännu inte fått in tekniken på. PT:n säger att vi kan lägga på mycket mer vikter bara jag får till hållningen och andningen. Hon har nog rätt. För efter övningen känns det ingenting i benen utan bara i ryggen och det är fel fel fel.

Sedan följer en hel drös med armar och axlar och coremusklerna. När hon på slutet beordar mig att göra en massa minuter planka är jag så död i coremusklerna att jag bara klarar några sekunder på tårna.

Men ändå, trots att jag dör under i stort sett alla övningar är jag inte skakig i musklerna som jag ibland kan vara under ett bodypumppass…

31 maj: Lugn promenad

Kände mig tung i benen från igår, så en promenad idag lämpade sig bäst…

Trehörningen

I Liljeholmen finns en sjö som heter Trehörningen. Det går en liten asfalterad gångväg runt den, som man – om man känner för det – kan springa. Jag och pojkvännen lade oss i högerfil och tog det lilla lugna istället.

Rundan runt sjön mäter ungefär 2200 meter (2.2 km).

Liljekonvalj

Min pojkvän sa att han hade sett en massa liljekonvaljer häromdagen.

– Aldrig, svarade jag.

Men han hävdade bestämt att han hade rätt vilket ledde till en vadslagning: han var tvungen att plocka mig en Liljekonvalj innan 1 juni. Om han inte hittade några liljekonvaljer var han tvungen att bestämma ett ställe där vi skulle äta middag.

Nu blev det inte så. Han hittade liljekonvaljer i ett skogsbryn. Trevligt tyckte jag, för jag fick därmed både en fin blombukett och en trevlig middag (även om jag måste betala själv) där jag även får nöjet att bestämma var. Det är det jag kallar en win-win situation! 🙂

30 maj: Kungsholmen runt

Löparglädje är en härlig känsla!

En riktigt jäkla bra runda

Idag provade jag att springa runt Kungsholmen. Fy fasen vilken bra runda!

Jag kan tänka mig att den inte är optimal att springa när det är riktigt schysst väder och en massa folk som är ute och flanerar, power walkar, joggar, går med barnvagn, luftar hundar, åker inlines, eller pedalar sin cykel fastän man inte får. Men idag, när det var ganska dåligt väder var det sånär på folktomt – suveränt!

Jag startade vid Zinkensdamm tunnelbanestation. Det hade precis börjat dugga lite lätt. Underbart – det är mitt favoritväder att jogga i (nej, jag är inte ironiskt). Rattade in Täppas Fågelberg (säkert felstavat) på P1 och gav mig av nedåt mot Hornstull.

Det blev motigt på Västerbron. Inte för att det lutade uppåt utan på grund av blåsten. Täppas hade lämnat etern och gjort plats för en massa skolsnack. Jag som för länge sen lämnat både grundskola och gymnasium.

Efter Västerbron var det plan mark. Rålis betades av och jag passerade både Paviljongen, Kungsholmen och Gerdas. Plant och fint men skolsystemet avhandlades fortfarande på radion.

Så över till grusvägen på Norr Mälarstrand. Jag mötte några joggare här och där och enstaka hundvandrare. Ibland duggade det lite men inte märkvärt. Det är fint att jogga längs vattnet. Springer och funderar om folk brukar trilla i vattnet. Bestämmer mig för att inte utmana ödet och springa för nära kanten…

Norr Mälarstrandssidan var lång. Jäkligt lång. Passerade Karlbergs vita byggnader på andra sidan vattner och undrade om det aldrig skulle ta slut. Och när skulle jag egentligen svänga vänster och tillbaka mot Västerbron. Jag var passiv och fortsatte rakt fram. Ser skyltar som säger Hornsberg.

Äntligen såg jag skyltar som hänvisade mig mot Kristineberg. Inte direkt enligt min plan då jag helst velat ta av åt vänster mycket tidigare men jag vet i alla fall var jag är. Springer förbi en fotbollsplan och sedan går det uppför (steget är lite långsammare nu) och så passerar jag Kristinebergs T-bana.

Jag tog Frödingsvägen upp och sedan vänster mot Västerbroplan. Jag hade medvind uppför Västerbron och den känns lätt som en plätt. Det måste vara otränade marathonlöpare som bågnar här (haha, denna gång är jag ironisk!).

Det har börjat dugga friskt när jag springer längs Långholmsgatan och sedan spurtar uppför Hornsgatan. Perfekt joggingväder enligt min vägen och trots att benen är trötta känner jag mit pigg i sinnet!

Det har varit en frisk löparrunda – jag vill göra det igen!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!