Idag lät jag viljan gå före förnuftet. I efterhand kan jag tänka att det var dumt, men jag är ju så förbaskat envis!

55 min pulsspinning

Med en mils midnattslopp, högintensiv spinning och annan styrketräning i benen kände jag mig inte jättefräsch i dag. Faktum är att jag kände mig ganska trött och seg. Men jag vet ju hur kul pulsspinning är så jag valde att hoppa upp på spinningsadeln ändå.

Slet och slet men kom ingen vart

Jag brukar inte ha några problem att komma upp i puls. Men idag var det omöjligt. Det kändes som att jag jobbade mer än vanligt för att komma upp i lågintensiv träningszon, jag fick slita för att orka dra upp pulsen till måttligt intensiv zon och jag fick jobba gärnet för att komma upp i högintensiv träningszon. Trots att jag stod upp långa stunder med ganska tung belastning – så kunde jag inte komma över 87%. Jag hade ingen kraft i benen och ingen ork i kroppen så en dags vila hade nog gjort mig bättre…

Så var det dags för dagen D

Sen start

Starten klockan 22.15 (för mig i startgrupp 4) var perfekt. Jag har ju övat ordentligt på det här med sena starter.

Det var mörkt och mysigt och knökat med folk vid Zinkensdamms IP under lördagskvällen. 17 000 par förväntansfulla fötter laddade upp till sambatakter. Eller, så förväntade jag mig att det skulle vara efter att ha läst alla posters och flyers om Midnattsloppet. Men det var mer dunka-dunka än samba faktiskt.

Rätt coolt var det i alla fall att vi alla sprang i likadana t-shirts. Dock hade jag önskat att det stod namn på tröjan. Inte startnummer, utan namn. Det skulle ha varit coolt. Nu stod det endast startgrupp.

Med tröjan på (om än inte perfekt passform) började jag min milrunda nästan prick 22.15. Det var backe upp och… backe upp. Nerförsluten lyste med sin frånvaro. Ok, där fanns kanske ett och annat men det kändes inte så.

Inte speciellt jobbigt…

Det var inte speciellt jobbigt. Nej det var skitjobbigt. Och det var inte bara knökat med folk i startgrupperna utan knökat med folk under en mil söderasfalt. Trångt men glatt dock. Det var otroligt kul att springa detta lopp och speciellt roligt med alla påhejande människor!

Mardrömsbacken upp mot Katarina kyrka var nog inte det värsta. Det som var jobbigt var alla sega uppmotslut och att dessa kom på slutet. Målraken längs Hornsgatan var jobbig men underbar men däremot var tiden inget att skryta med. Dryga 62 minuter. Jag skyller på trängseln, på uppförsbackarna och på en konstig och lång uppladdning. Men – tiden har jag redan glömt och istället är det den härliga stämningen jag minns!

Idag provade jag på en ny klass på en ny tid

Lunch

Att träna på lunchen är bra. Tidseffektivt inte minst. I alla fall om man hinner klämma in sin träning inklusive dusch på sin lunchrast. Jag tror att jag ska göra detta oftare!

SATS Hötorget

Jag provade inte bara på att träna på en ny tid, jag provade också en ny anläggning. SATS Hötorget ligger väldigt bra till. Kommer man till hötorget med tunnelbanan behöver man inte ens gå ovan jord innan man kan sätta sig på spinningcykeln. Effektivt!

Spinningsalen här är dessutom gigantisk. Jag uppskattar den till ungefär 2-3 gånger så stor som Zenith och dubbelt så stor som Söder.

Vi körde med en spinningvikarie idag. En ganska tråkig sådan vilket var lite synd. Instruktörerna är verkligen oerhört viktiga för hur kul – och jobbigt – ett pass är. Jag lyckades dock bli duktigt trött ändå.