Fn vad skön efter-träningen-känslan är! Helt underbar!! Varför kan man inte bara plocka fram den här känslan när motivationen tryter och allt-annat-man-ska-göra-stressen är för stor?

SATS Odenplan

I ärlighetens namn så känns SATS Odenplan som ett skitigt källargym. Det är dammigt på golvet, smutsigt på toaletterna, de mjuka mattorna som används på passen är grusiga och gymmet känns inte sådär modernt fräscht som t.ex. Zenith gör. Men av någon anledning finns här fler gruppass än på något annat SATS-gym i Stockholm så därför tillbringade jag 2.5 timmar på fredagseftermiddagen i detta källargym.

Box

Jag ville upprepa förra veckans hallelujaträning och köra ett boxpass igen. Återigen blev det ett gult pass. Det är förvånansvärt vad valet av träningspartner gör för svettigheten och jobbigheten av passet. Eftersom jag tränar ensam har jag ingen boxningspartner – vilket jag verkligen saknar. Jag boxades med en tjej som förvisso var trevlig men däremot en färsk nybörjare och jag kunde inte ta ut mig så som jag innerst inne hade velat… Men roligt – ja det var det ju såklart fortfarande!

(Vad som inte var lika roligt var hur ruskigt illa de där boxningshandskarna luktar! För att inte tala om hur händerna luktar efter att ha varit instängda i odören i 60 min…)

Spinning & Core

Efter boxen körde jag kombinationsklasserna spinning och core (30 min vardera). Det har hänt något med min spinningkärlek. Vi har vuxit ifrån varandra lite. Jag hoppas att det bara är tillfälligt för jag saknar känslan då jag tyckte att spinning var riktigt kul! 30 min kändes ganska lagomt idag – det hann aldrig bli tråkigt. Men det hann aldrig bli riktigt jobbigt heller…

Coreträningen var ett skämt. Den riktiga instruktören blev hastigt och lustigt sjuk så efter mycket om och men hoppade en PT in som provisorisk instruktör. Jag har förståelse för att passet inte höll samma kvalitet som det brukar men i mitt stilla sinne undrar jag varför SATS inte har tänkt på att alltid ha backup? En receptionisttjej eller PT borde ju ha lite basic träning så att de kan hoppa in på ett lättare pass om det verkligen skulle behövas…

Träningsglädjen

Efter att 2.5-timmarsträningsruset har lagt sig kan jag konstatera att min träningsglädje har återinfunnit sig. Jag längtar till nästa boxpass och jag är himla nyfiken att prova på en dansklass. Och joggingen! Jag saknar mina härliga nattliga joggingturer och det ska bli så jäkla underbart skönt att få vara ute i frisk, fräsch och kylig höstluft!! Bring on the blood, sweat and tears!

Va! Är det redan torsdag!?

Ond Cirkel

Denna vecka har varit hektisk. Intensiva jobbdagar och mycket pendlande har helt tagit musten ur mig. Det är då jag behöver träna. För träning tar inte energi från mig – nej den fyller mig med energi och stresstålighet. (Med energi syftar jag här på mental energi, inte kcal…)

Dessvärre har jag inte prioriterat träningen dessa dagar. Jag har bara jobbat, ätit och sovit. Det har blivit lite av en ond cirkel, eller en spiraleffekt. Ju mer jag jobbar desto tröttare blir jag och tränar mindre och blir därmed mer trött och stressad… dumt!

Bibeln

Jag har faktiskt inte varit helt inaktiv. Jag har många gånger tittat i mina biblar (de två SATS-scheman) och drömt mig bort på en spinningcykeln eller hur det skulle vara på ett boxpass. Det kan tyckas lite komiskt men jag har faktiskt med mig mina SATS-scheman överallt…

PT-känga

Jag skulle haft min sista PT-timme i måndags vid lunchtid. Men på söndagen kom jag på att jobbet kommer att kräva full närvaro av mig även på måndagslunchen. Så jag ringer till min PT, två timmar för sent för att deras avbokningspolicy ska gälla, men får till svar att tyvärr kunde de inte hjälpa mig denna gång så jag måste betala för träningstimmen i alla fall.

Jag vet att de har rätten på sin sida i detta fallet – men som kund är jag inte nöjd. Ok, missnöjd är jag inte eftersom jag avbokade för sent. Men hade jag fått byta tid så hade de haft en väldigt lojal och trogen kund som skulle tipsat alla sina bekanta att en PT på SATS är guld värd. Jag tycker fortfarande att det är bra, men min predikan är inte lika övertygande som den skulle kunna ha varit.

Efter ett helt misslyckat Hässelbylopp har jag blivit en erfarenhet rikare…

Mental Uppladdning

Jag har inte sprungit på hur länge som helst (boxning, power walks, coreträning och en massa andra träningsformer har inkräktat på joggingen) och vaknade imorse med tveksamhet. Att jag varit på begravning i helgen, åkt många mil i bil och var uppe sent igår gjorde ju inte saken bättre… Jag var tveksam till om jag överhuvudtaget skulle ta mig till starten. Motivationen fanns helt enkelt inte där.

Den mentala uppladdningen är viktig. Idrottsstjärnorna har mentala coacher av en anledning. Vissa dagar (som idag) skulle jag också behöva en!

Loppet

Det var bra väder idag. Soligt och fräscht i luften. En fin höstdag! Jag kände mig lite seg i benen men vid startskottet var jag iväg – precis enligt planerna. De första två gick bra. Kanske lite för fort… 5.15 per km ungefär. Ingen toppfart kan tyckas, men för mig som har målet att springa milen på under 60 min (helst under 58) så var det bra fart. Det höll i 3 km. Sedan gav jag upp. Inte för att jag var trött eller så. Nej det var för att jag inte hade den mentala motivationen. Jag hade helt enkelt inte lust.

Banan

Hässelbyloppsbanan sägs vara lättlöpt. Jag håller med – i alla fall de 3 första kilometrarna. Tjejen jag sprang jämte kom i mål på en tid runt 58 minuter. Och till min frustration var det nog runt 58-60 min jag också skulle ha sprungit på – om jag hade ”orkat” fortsätta.