Ha! Jag gjorde det! Kl 05.30 ringde väckarklockan imorse! Jag tog mig upp, långsamt men säkert. Satte på mig träningskläderna och begav mig ut i det lugna och behagliga morgonmörkret.

Morgonjogg – en skön pina!

Jag erkänner: det var en pina! Ja, att gå upp alltså. Inte att springa. Nej själva joggingen gick faktiskt väldigt bra, men den där känslan av att behöva gå upp ruskigt tidigt med en blandning av ofantlig trötthet och lite lätt illamående är inte alltför rolig. Men sedan, efter att ha varit ute och joggat i drygt 30 underbart skönt härliga minutrar hade jag en måndagsmorgon som slår de flesta morgnar. Skön frukost i sängen med en rykande färsk tidning och en fullständig anti-stress-känsla. Nu kräver jag fler morgonjoggar åt folket!

Joggen varade inte så länge. 5km eller ca 30min. Jag sprang från Hornstull till Eriksdalsbadet längs med Årstaviken/Tanto och sedan hemåt längs Ringvägen och Hornsgatan. 333kcal brände jag enligt VK. Min frukost, som bestod av yoghurt, musli och varma hallon samt välling gav mig energi till ett värde av runt 500 kcal (det är viktigt att äta ordentligt!).

Fortsättning följer…

Ikväll har jag planerat in ett bodypumppass och ett boxpass (igen). Vi får se om jag orkar… (men det är ju SÅ kul!!)

Tidigt (ok, kl 12 kanske inte är ”tidigt” i allas ögon) imorse släpade jag med pojkvännen tvärs över stan för ett svettigt boxpass. Tänk vad härligt det är att få slå lite på varandra!

Tule

Söndagar bjuder ofta på rätt skön och avslappnad träning. Och avslappnat, ja det var känslan på SATS Tule imorse.

Tule är ett rätt så schysst gym faktiskt. Bra mycket fräschare än t.ex. Odenplan. Det är inte sprillans nytt men känns ändå rent och städat. Ett tecken på det var de schyssta boxningshandskarna som fanns att tillgå. För det första var de rätt så nya och fräscha och för det andra, och kanske viktigaste av allt, så stank de inte av svett!

Box med grabben…

Jag tog med mig pojkvännen till boxklassen. Det kändes rätt så skönt att veta att man skulle få boxas mot en ”bra” partner – även om han aldrig tränat box förut så visste jag att jag kunde ”köra på” lite. Slås man ihop med en tjej så vågar man inte alltid ta i för fullt. Nu gjorde jag det – och det gjorde pojkvännen också…

Stinkande boxningshandskar eller inte, det skulle vara rätt så fräscht att ha sina egna handskar med sig så att man inte behöver prova ut handskar i rätt storlek i början av passen hela tiden. Jag lyckas aldrig få tag i handskar som faktiskt passar utan det blir ofta omaka par. I dag blev det small på vänsterhanden och medium på högerhanden. Har man sina egna så blir det ett bekymmer mindre…
Shot

I samband med att den otroligt sköna efter-tränings-känslan infunnit sig provade jag en ny återhämtningsshot. I en liten liten burk från Knorr (finns för en tia på 7-11) ryms saften av ett pressat äpple, två pressade morötter, två jordgubbar och ett körsbär. Nyttigt? Ja förmodligen (inget socker tillsatt vad jag vet). Gott? Nja, sådär.

Söndagslugn

Fn vad jäkla skönt det är att ha tränat på förmiddagen en söndag! Nu kan jag bara njuta och ta det lugn resten av dagen. Kanske till och med ta ett glas rödvin (det ska ju vara bra för hjärtat!) och planera den kommande veckans träningspass!

När resten av Stockholm gjorde sig redo för lördagsförfest tog jag och löpartränar´n bilen till Lindingövallen.

”Lilla Lidingömilen”

Klockan var bara knappt 19 men det var ändå beckmörkt. Jag hade hoppats på att hela milen skulle vara upplyst men det var bara på 1700-metersslingan det fanns belysning. Och knappt det. Tidvis sprang vi i beckmörker. Men det var kul ändå. Det gällde att ha ett högt steg så att man inte föll på envisa stenar och rötter (vilket nästan skedde…).

Det är helt otroligt vilken skillnad det är att springa på kvällen. Det går så mycket lättare! Att springa på dagen eller eftermiddagen brukar vara ganska sent men såhär på kvällen kändes det som att jag flög fram. Eller flög och flög. Jag ska inte ta i. Det gick inte så jädrans snabbt som det kan låta… totalt sprang vi tre varv, varav ett varv gick på 8.30 min. Det betyder en miltid på 50 minuter, vilket för mig nästan är att ”flyga fram” i och för sig.