Devisen är enkel: gå mer och gå ner!

Gå

Att gå är nog den enklaste motionsformen av alla. Inte nog med att man bara behöver sätta den ena foten framför den andra, det kan också göras när som helst och var som helst. Som imorse då jag var tvugnen att ta mig till banken. Jag valde fötterna framför tunnelbanan. Visst, det tog några minuter längre men jag fick frisk luft, lite vardagsmotion (dvs automatiskt bättre samvete) och promenaden fungerade som en ypperlig destresser.

Gå till jobbet

Jag skulle gärna gå till jobbet. En 40 minuters promenad skulle det bli. Men då måste jag se till att köpa en bra datorryggsäck. Att gå ska visserligen vara lite småjobbigt – men inte pga av att armarna blir en halv meter längre för att datorn väger som en telefonkatalog.

Smygnyårslöfte

Att gå mer ska nog bli ett av mina nyårslöften…

Jäklarns vad det blåste ikväll. Högst upp på Västerbron fick man verkligen koncentrera sig på att inte vingla dit vinden knuffade en.

Jobbig Jogg

Det är jobbigt att jogga i motvind, det märkte jag verkligen av igår. Jobbigast var det nog uppför Västerbron. Där tog vinden tag i en ordentligt. Men det var rätt så häftigt ändå. Jobbigt, javisst – men det blev ju i alla fall inte tråkigt.

Älskade backar

Det blev rundan kring Riddarfjären. Det vill säga en skön start nedför Hornsgatan (det sluttar fint där) och sedan uppför (och nedför också visserligen) Västerbron, min älskade bro, och hela långa (och ganska tråkiga) Norr Mälarstrand. Väl framme vid Stadshuset tar vinden tag i en igen och viner och piskar hela vägen över till Slussen. Där kommer sista och nästan jobbigaste utmaningen i form av backen från Söder Mälarstrand upp till Mariatorget. Den backen är både frän och fräck men otroligt skön på något sätt. Man vet att det är sista backen innan man är hemma och vågar ta i lite grann. Dessutom har den både en skön lutning och längd. Tillsammans med Västerbron är den en av mina favoritbackar (ja, jag gillar backar!).

För att vara helt ärlig har jag längtat hem lite. Längtat hem till den svala luften, längtat hem till att få jogga i ett lugnt kvällsmörker…

Back 2 Basics

Jag kunde inte hålla mig. Redan dagen efter kvällen föra (då jag kom hem) var jag tvugnen att dra på mig joggingskorna trots att klockan var rätt så sent. Det låg regn i luften och det blåste. Pojkvännen ville absolut inte gå ut men han ville heller inte att jag skulle springa själv. Så efter lite suckande fick han också på sig träningskläderna.

Fram till nyår råder en period av back 2 basics. Av att bara ”jogga” utan krav på prestation. Målet är att få in flytet, inte att bli snabbare eller kunna springa längre (det är bara bonus).

Jag gillar listor. Det är skönt att kunna ”ticka av” saker. Så jag har fått en ”back 2 basics träningsplan”. Innan nyår ska jag ha klarat av följande joggingpass:

2-3 ggr: 10km (65-75min)
2-4 ggr: 7-8km (45-60min)
2-3 ggr: 5-6km (30-40min)

Måndagskvällen bestod av ett 7-8km-pass och tisdagseftermiddagen resulterade i en kortis på runt 5 km. Eller ca 60min respektive 30min för att vända på det.

Härliga Höst!!!!!

Folk klagar så mycket. Främst på vädret. Det är kallt, det är blött, det är mörkt, det är blåsigt. Ja kanske är det så. Men det är ju underbart!! Perfekt träningsväder! Känslan efter en joggingrunda i höstrusk är nästintill oslagbar. Man känner sig så jädrans duktig!

Ledaren i nr 10 av Runner´s World beskriver det rätt så bra:

”Dygden är sin egen belöning heter det, och det gäller alldeles särskilt ifråga om vinterlöpning. När vinden viner och tränger genom märg och ben och underlaget är moddigt och slaskigt, kort sagt, när de yttre omständigheterna är så vidriga att man helst av allt önskar ligga kvar i sängvärmen, ja just i den situationen är löpningen som mest tillfredsställande.

Det jobbigaste i den processen är att sätta på sig skorna. Men sedan, när man väl är ute och fått upp värmen, känns det nästan underbart.

Tänk att man var viljestark nog att genomföra det man föresatt sig! Tänk vilken kämpe man i alla fall är!”