Jag och grabbhalvan åkte ut till Lidingö för lite lyxträning. Och då pratar jag inte om någon exklusiv spaträning eller något annat som kostar pengar. Nej jag pratar vanlig hederlig jogging på klassisk Lidingölopsmark

Lidingöjogg

Det känns lyxigt att åka iväg någonstans och träna. Det är något visst med att träna på ny spännande mark. Förra veckan var det skavsårsjogg på Djurgården, och nu ikväll blev det underbar solnedgångsjogg där Lidingöloppet går.

Det var fantastiskt mysigt att jogga i skogen utan att behöva snitsla sig mellan barnvagnar eller se upp för bilar och motorcyklar. Istället hejade vi till flera vettskrämda rådjur och såg en och annan ensam fiskare vid vattnet. Dessutom kvittrade fåglarna fint, och sådant hör man aldrig hemma. Allt detta gör att det blir en annan stämning kring träningen. Det blir mer än träning faktiskt – det blir en upplevelse!

Skönt att jogga – en vanesak

Vi sprang milspåret. För er som aldrig sprungit där börjar rundan med en sjuhelvetes backe. Sedan är det lite terrängigt och upp-och-ner om vartannat tills runt 5 km. Då kommer den vida omtalade Abborrbacken. Den är inte att leka med. Sjukt brant och väldigt lång. Sedan är det ganska skön terräng med bara lite upp och ner innan sista backen vid typ 8 km.

Jag har inte joggat 1 mil sedan jag vet inte när. Nyår typ. Om jag hade kommit på det innan vi började jogga hade jag nog ”fasat” lite mer inför rundan än jag faktiskt gjorde nu. Men jag har ju tränat andra grejer så på så sätt är 1 mil ingen fara. Samtidigt så kräver löpning att man ”kommer in i det” för att det ska kännas ”skönt” och naturligt. T.ex. märker man ofta skillnad efter några gångers löpning. Det börjar liksom kännas lite lättare. Men man kan också känna skillnad under en joggingrunda. De första kilometrarna ikväll var nämligen ganska sega och ovana. Jag flåsade mer än under ett spinningpass, men var mindre ”trött i hjärtat” än under ett spinningpass (beror på ovanan). Efter abborrbacken släppte det och jag började komma in i travet. Det rullade liksom bara på.

Såhär i efterhand är jag helnöjd med rundan. Visst, den tog lite tid men jag sprang hela rundan förutom den första och brantaste delen av Abborrbacken där den tog musten ur mig lite för mycket. Men det är inte illa pinka för att vara 1 mil terräng för någon som inte joggat på riktigt sedan 2006.

Vardagslyx

Jag skulle vilja lyxträna en gång i veckan. Njutträna liksom. Jag mår så himla bra av det och känner att det inte gör något att det tar lite extra tid. Det är värt det!

Men det finns fler småsaker i vardagen som jag uppskattar och som är värda sitt pris. Min favoritvardagslyxgrej just nu är tvålar från Lush. De är gudomliga!! Favoriterna heter ”I should coco” och ”honey I washed the kids”. Dyra? Ja, runt 100 kr för en tvål får man lätt betala. Men – de är oändligt dryga och man blir bara så glad när man tvättar händerna.

Så har helt plöstligt halva veckan gått, hur det nu kunde gå till, och det är onsdag och dags för både Adidasgrej och Sthlms Finestevent.

Adidas

För en gångs skull rör jag mig på stan utan träningsväska. Annars brukar den hänga med i ur och skur och vara allmänt otymplig och jobbig att släpa runt på. Jag skulle behöva en jäkligt bra träningsväska förresten, men det tar vi en annan gång.

Det som var en VIP-kväll på Adidas Concept Store var egentligen inget annat än en kväll med 25% rabatt på VISSA produkter. Typ de som hade med löpning att göra. Vilket var bra i och för sig. Men jag har inget behov av några nya löpargrejer just nu, speciellt inte då jag nyss investerat i mina fötter för många dyrbara tusenlappar. Det skulle ha varit roligt om vi som gäster fått träffa några av Adidas löparcoacher eller andra kunniga som också medverkar på deras running-site men då jag var där syntes inga andra till än SATS-medarbetare och Adidasbutiksjobbare. Jag hittade faktiskt två snygga träningströjor som jag skulle köpt om rabatten gällt även dem. Men det gjorde den typiskt nog inte. Så jag gick därifrån utan träningströjor, men glad i hågen att jag faktiskt ”sparat” 800 spänn. För särskilt billiga var de inte…

Nu och då bjöds det på en minishow av SATSare på ett rullband och det var ju lite småkul. Undrar om vi som gymmar också får springa i par på rullbandet nästa gång vi är på gymmet?

Sthlms Finest

Efter Adidas så var det dags för Sthlms Finest på Reinholds Lifestylegym vid Odenplan. När jag kom innanför dörrarna slogs jag av att det var väldigt många äldre damer som bänkat sig vid goodie bagsen men lite senare så kom även gäster som var yngre än 40-50. Det bjöds på sportdryck i gälla färger i champagneglas och supersalta (yuk!) wraps från D-flex nya cateringprojekt. Det var säkert fler gympersonligheter än D-flex där men jag är omöjlig på att känna igen folk så jag ”såg” inga. Jag väntade en stund på att blogg-Malin skulle prata lite om hennes blogg och nya hälso-föreläsningskoncept (som handlar om att våga vara sig själv) men jag hörde inget under den relativt korta tid jag var där. Och Miss Match missade jag också men det gjorde inget för min del…

I påsen vi fick med oss hem fanns det senaste numret av tidningen Leva, en proteinshake och kataloger och produktblad från diverse företag. Det mesta gick således till pappersinsamlingen…

Gymgrossisten

Idag hämtade jag förresten ut mitt paket från gymgrossisten med proteinpulver. Jag valde och valde men bestämde mig till slut för ett Whey 80-pulver som det var kampanj på. Jag har provsmakat och är mycket nöjd – det smakar nämligen som vaniljsås om man använder lite mindre mjölk än vanligt. Mums! (En portion blir lite drygt 100 kcal, lite drygt 20g proteiner, lite drygt 1g kolhydrat och typ 2g fett)

Hoppas man inte blir som han på bilden bara. Haha!