Snacka om taskig tajming.

Sveda (men ingen värk)

Jag vaknade tidigt imorse och kunde inte andas genom näsan. Sov någon timma till och när jag vaknade nästa gång kände jag att något inte stod rätt till i halsen. Det är inte som att svälja sandpapper. Men det är den där känslan av en slags strävhet som gör att jag måste svälja och svälja och när jag sväljer kan jag inte annat än känna att det faktiskt också svider. Jag har ont i halsen.

Fan.

Idag är det ju dags för grymmaste backträningen med Sofy och gänget. Det är ju idag som min rumpa ska puttas upp ytterligare några centimeter.

Jag har träningskläderna med mig men tänker inte träna med halsont. Däremot kan jag vänta och se om halsontet försvinner. Jag vill så gärna inviga semestern med lite svett och stumma ben.>

Energiknippe som älskar att bada…

Och som ibland sover…

Vi har haft hundar förut. Westien Whisky som var vegetarian och allergisk mot gräs och vackra Berner Sennentjejen Elsa. Men jag minns inte att varken jag eller någon anna gick ner några kilon. Whisky och Elsa vilar just nu i varsin liten stenprydd grav i Hälsingland, fast egentligen tror jag de leker livet i hundhimlen.

Ikväll var det tänkt att Trixa skulle leka livet ur mig. Men planerna blev ändrade så jag tar snart mitt pick och pack och går mina 45 minutrar hem igen. Det kan behövas en stilla kväll. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag som vanligt och på fredag ska jag visa upp den för en hyresspekulant. Det är med andra ord läge för en rejäl storstädning.>

Jag fick en uppmaning att fortsätta uppdatera min viktkurva, så here it goes:

Viktkurvan

Juni har varit medelmåttig sett till vikten. Det har varit +0.8 dit, -0.3 hit… och så har det hållt på. Men idag står jag äntligen på exakt samma lägstanotering som för några veckor sedan. -5.6 kilo. Ändå åt jag Frödinge ostkaka (lightversionen) till middag igår. Shame on me. Men å andra sidan hade jag precis sprungit 2 timmar i skogen.

Det som spökat har varit kolhydratladdningen inför (misslyckade) maran sista maj. Och nu kan alla killar sluta läsa för det som också spökat har varit mensperioderna. Förut hade jag ”aldrig” mens (en PCOS-grej). I juni hade jag mens typ hela tiden. Det är nog p-pillrenas fel, för de tog slut helt abrupt och mitt e-recept på Apoteket strulade så jag kunde inte köpa nya på direkten. Och eftersom jag aldrig har mens när jag inte äter piller, så kunde jag heller ”aldrig” börja på pillerkuren (eftersom man ska börja den när man har mens).

Hur som helst. Mitt nästa mål blir att ta mig ned till nästa kiloenhet. Sedan -4 kilo och i slutändan typ 15 kilo till. Men det blir ett kilo i taget. I och med juniproblemen har jag helt missat mitt mål att gå ner 4 kilo till inför Spanienresan. För 4 kilo innan lördag blir det inte.>