Det börjar så sakta gå upp för mig vad jag har gett mig in på.

Totalpuckat

24-timmarsloppet i Hallsberg är snart verklighet. Jag har precis insett det knäppa i det hela.

Det knäppa är inte att jag ska springa i 24 timmar. Det har jag nämligen inga planer pÃ¥ att göra. Mitt mÃ¥l är att hÃ¥lla igÃ¥ng under 24 timmar – och inte sova.

Det knäppa är att jag kommer vara ute och ”hÃ¥lla igÃ¥ng” klockan 23 pÃ¥ kvällen, klockan 01 pÃ¥ natten och klockan 05 pÃ¥ morgonen. Jag har precis insett är att det är sjukt kallt pÃ¥ natten och den tidiga morgonkvisten. Bara nÃ¥gra enstaka plusgrader om det inte kommer nÃ¥got tropiskt väderfenomen och invaderar Hallsberg nästa fredag. SÃ¥dan tur räknar jag inte med. Istället ska jag leta upp vantar och mössor. Jag packade nämligen inte särskilt strategiskt när jag lämnade Stockholm och tänkte inte pÃ¥ att jag inte skulle komma hem igen innan Hallsberg. Jag har bara t-shirts med mig. Jag mÃ¥ste shoppa!

Jag räknar inte med att butikerna ska sälja vantar och mössor just nu. Men sÃ¥ gick jag förbi detta skyltfönster. Mitt i hetaste (hrm) juli tycker butiken Brothers (eller nÃ¥got liknande) att det är höst. Äntligen! Ni som precis gÃ¥r pÃ¥ sommarsemester är med andra ord för sent ute – enligt butiken. Undrar om de har nÃ¥gra vinterkläder jag kan springa i?

Äntligen höst?
Nej tack!
Vi har inte fått någon sommarvärme än.

Jag var nyss ute och kände på kylan. Klockan var 23.00 och det var kallt. Kallt och ruggigt. I sådant väder ska jag vara ute och springa. Inte i en timme eller så. Nej i ett helt jäkla dygn. Snacka om att immunförsvaret kommer tokkollapsa och att jag kommer få världens förkylning. Men när det gäller galenskaper som 24-timmarslöpning är det värt det. Att springa i ett dygn placerar sig rätt högt på meritlistan med tokerier. Förmodligen kommer jag inte att hålla med mig själv klockan 05 på lördag morgon.>

Det är bra med terrängslingor på några kilometer. Då kan man springa hur långt – eller kort – man vill.

9 km på Galgberget

Terrängslingorna på Galgberget i Halmstad hör till mina favoritslingor. Ändå har jag bara sprungit 3-kilometraren. Den är som Lidingömilen i miniformat. Backarna finns där, men är inte lika långa.

Det blev 3 varv på 3-kilometraren i solsken och nästan klarblå himmel. Så såg det inte ut några timmar innan då himlen var konstant grådyster och jag trodde vi skulle få vänta ända till imorgon innan det skulle spricka upp. När vi kom till Galgberget hade solen torkat upp den värsta blötan och vi hade nöjet att springa omgärdad av söt doft av sommar och hallon.

Första varvet sprang jag och Grabben ihop. Sedan skildes vi åt för att springa i vår egen takt. Jag hade först tänkt att fartleka mig runt men valde sedan att försöka driva på så att jag hela tiden befann mig strax utanför min comfort zone. Eftersom jag sprang i terräng betydde det inte att jag skulle springa i jämn fart utan att jag istället hela tiden skulle ligga runt 8 på en jobbighetsskala mellan 1 och 10 (förutom i backarna då jag låg högre).

Imorgon är det ett motionslopp i Laholm. Om det passar i tid och planering kanske jag skulle ge mig på det…>

Efter mycket begrundande har jag utvecklat en ståndpunkt.

Att motionstävla

Du som snart ska springa ett motionslopp ska inte läsa detta. Risken finns att du kommer bli irriterad.

Jag har så smått avvecklat tankarna på motionslopp. Att jag inte ville fortsätta springa Tjejmilen & Co bestämde jag mig för redan för 2 år sedan. Att jag inte skulle åka Vasaloppet i någon form kom jag fram till i vintras. Jag har kommit fram till att jag inte gillar att göra saker i loppform.

När Nilla undrade om jag inte var sugen på Tjejklassikern, eftersom dess deltagande går som en löpeld genom träningsbloggosfären, svarade jag nej. Det är inte det att jag inte simmar särskilt ofta och därmed anser att jag inte är så snabb. För det kan jag stå ut med. Cyklingen verkar kul, det är kul att springa, och 3 mil på längdskidor klarar jag också. Det är bara det att jag inte vill göra det i loppformat.

Jag gillar inte trängsel. Jag tycker inte om hets. Det är därför jag inte gillar att motionstävla i stora folkmassor. Det är för bökigt helt enkelt. Och så är det dyrt. Jag kan inte komma på någon anledning för mig själv att betala 3-400 kronor för att springa en mil på Djurgården. Eller betala det dubbla för att simma 20 minuter i en iskall sjö. Springa på Djurgården kan jag göra alldeles gratis hur länge jag vill. För att inte tala om att simma i en sjö.

Det där med att bli extra peppad av stämningen köper jag inte. Och att servera sig själv mat och dricka är lättordnat på egen hand. Under en mil behövs det inte ens.

Att betala för att få springa en mil, att simma en kilometer, verkar ganska knäppt.>