…kan man sörpla rosé!

Boxen ovan rekommenderas!
Nästan så det slår min favorit 6950.
(Men bara nästan)

>

Shopping är så mycket jobbigare än några timmars cykling!

Da’n i stan

Idag har jag och Coola Karin shoppat. Eller ja, shoppat och shoppat… vi har gått runt i femtielva tusen affärer på jakt efter en beige topp som inte var i bomull och till slut så shoppade vi lite. Vi är inga vana shoppare (nej Grabben, det är jag faktiskt inte – du skulle se alla andra!) men när man är på jakt på något specifikt är det fan omöjligt.

Jag befann mig fortfarande hos mina föräldrar imorse och kom på den briljanta idén att cykla in till stan. Det är bara runt 2 mil vilket är ett lagom avstånd. Med 2 mil är tycker man fortfarande att cyklingen var en bra idé även på hemvägen.

Fast det tar ju sin lilla tid förstås. Jag valde en väg som först går över stock och sten på en skogsstig för att sedan plana ut till grusväg mellan hästhagar och sedan bli till asfalt och landa mitt i Kungsträdgården.

Min snyggt parkerade gamla rostiga mountainbike.

Såhär i efterhand har jag ont i handflatorna. Jag skulle haft cykelhandskarna med mig! Jag tänkte faktiskt tanken men glömde bort dem mitt i frukoststressen när jag hade bråttom iväg. Och så har jag huvudvärk också. Men den kommer inte från cyklingen, den kommer från ett fullsmockat Stockholm i värmebölja. Och så har jag väldigt trötta fötter. Det är konstigt hur det kan vara jobbigt att springa in och ut i så många affärer? Sådär ont får jag inte ens efter ett marathon. Ändå gick jag runt med mina joggingdojjor hela dagen. Respect till alla fashionistas som traskar runt i butiker hela dagarna med klackar och annat obekvämt på fötterna!>

Idag har jag haft Stockholm City Triathlon på besök på träningsläger. I alla fall en deltagare.

Simning, rodd, bad och löpning

Liksom jag bor Coola Karin i en liten etta mitt i stan. Den har värsta bra läget – men inte om man är triathlet och vill simma i sjön. Då kan man åka till Saltsjöbaden istället. Sagt och gjort, Karin satte sig på anrika Saltsjöbanan (ett trött gammalt tåg) med våtdräkt och löparskor, redo för att ta sig an några utmaningar.

Första utmaningen bestod av simning – i havet. Fast det känns mer som en sjö. Jag rodde ledarbåten som visade vägen och Karin crawlade efter. Det gick bra i nästan 70 minuter. Sedan fick Karin för sig att det kunde ligga döda kroppar på botten. Det är just sådana föreställningar som gör att jag inte gillar att bada i sjöar. Man vet aldrig vad som finns på botten!

Karin, jag och Trixa – trion som sedan gav sig iväg på joggingtur.

Karin plaskar på riktigt bra.
Jag ror och har det rätt så bra i solen!

Efter simmandet (och rodden) solade vi på bryggan och brände oss på ryggen. Smart! Sen sov vi lite innan det var dags för nästa utmaning: löpning. Eller, jogging får man nog kalla det för. Tanken var att vi skulle väcka benen efter strapatsen i helgen så vi tog det lugnt till både fart och distans. Benen kändes bra, kanske var höften fortfarande lite trött men inte så farligt. Däremot har jag ont på en punkt under foten vilket irriterar.

Imorgon funderar jag på att cykla in till stan. Jag hoppas min gamla cykel från högstadiet fungerar. Jag undrar om man kan parkera den någonstans nära Plattan (Sergels torg alltså)?>