Bästa receptet på stress och huvudvärk? Träning!

Spinning

Jag kände redan före lunch att jag hade ont i huvudet. Stressen från helgen forsade fram längs tinningen och letade ivrigt och hänsynslöst efter någonstans att ta vägen. Jag gick tog en promenad ute i friska luften på lunchen och spenderade eftermiddagen med att längta efter klockan 5.

Det var fullsatt på SATS Hötorget och instruktören Pia manade oss att släppa vardagen och fokusera på här och nu. Sagt och gjort, jag släppte lös helgen och hela förra veckan. Glömde med ens bort stressen när kända föreläsaren kom försent och jag var tvungen att meddela detta inför 100 otåliga och griniga åhörare, stressen att koordinera seminarium enligt ett tight schema, stressen när nästa föreläsare hamnade i bråk med teknikern och jag trodde att hon skulle lämna scenen, att samla talare och få dit tillräckligt med lyssnare, hålla koll på teknik och utrustning och ropa ut i högtalare, introducera och gästspela, låta pressen prata med de som de borde och ville prata med och bemöta sponsorers krav. Jag släppte stressen med banken, med köparen till en av våra lägenheter, bråket med besiktningsmannen på nya Halmstadslägenheten och stressen över att göra allting perfekt.

Just då var det bara här och nu och underbara 55 minuter som ger så mycket mer än det tar. 55 minuter mjölksyra och 55 minuter utmattning och 55 minuter endorfiner och 55 minuter lyckorus. Och så en fantastisk Pia på ledarcykeln. Och en väldigt fantastisk receptionstjej som får ett plus i kanten för att hon var så trevlig och hjälpsam.

Glad och förväntansfull 16.45

Glad och utmattad 18.05

Det har varit en bra dag. Det blir alltid en bra dag när jag får avsluta den med 55 minuter eufori.

Världen var vacker och underbar på vägen hem

>

Jag har varit ute och sprungit så fort jag kan.

Terrängintervaller

Mormor stod som bäst och stekte pannkakor när jag tog med mig Grabben ut på vinterjogg. Det är inte vinter, det har bara precis blivit höst, men det känns som vinter. Det är mörkt och det är kallt och allt man vill är att dricka te under en filt.

Teet fick vänta, först skulle jag ut och springa så fort jag kunde. Platsen där det skulle ske var terrängslingan i skogen som böljar sig runt en bit av en golfbana. 1370 mjuka meter med många knixar och två rejäla uppförsbackar.

Det var på dessa 1370 metrar jag skulle bekänna färg. Bevisa för mig själv att jag lever.

Problemet var bara att jag hade lite svårt att se klockan i mörkret. Efter intervallen mindes jag inte riktigt vilken minutsiffra jag började på. För enkelhetens skull hade jag valt att inte starta om klockan för intervallen, utan istället börja springa på nästa ny minut.

När jag kom i ”mål” sa klockan att jag sprungit i 10 minuter. Men det kan inte stämma. Jag kan inte ha sprungit en dryg kilometer på 10 minuter. Frågan är bara vad som gick fel. Jag är 99% säker på att klockan stod på 12 minuter när jag startade. När jag kom i mål stod den definitivt på 22 minuter. Cirka 5 minuter har tillkommit någonstans. Frågan är bara var. Och hur. Jag som sprang snabbare än jag någonsin gjort förut. Under 5-tempo, enligt Grabben.

Hur som helst. Vi fortsatte med lite fler intervaller innan vi sprang hem – och drack te.>