Jag är i Borås, men mellanlandade i Stockholm ett dygn. När jag körde till flyget från Åre regnblåste det smatter mot rutan och det var glashalt på vägen. Ett fullastat plan lyfte mot Stockholm och det var tur att det var försenat för när jag checkade in var det tolv minuter till avgång. Att flyga från mindre ställen utan bagage känns lite som att ta bussen.
Stockholm mötte mig med söndagslugn eftersom timmen var rätt sen. Taxin stannade utanför Hotel Diplomat som jag bestämde mig för att prova för första gången. Rummet låg några våningsplan upp; med stora fönster ut mot Strandvägen och Nybroviken. Sådant man kan vänja sig vid, för att använda sig av ett slitet uttryck.
Vi gick ner och åt på restaurangen. Jag valde en försmak av sommaren med sallad på sashimi och koriander. Och tog med en cappuccino upp på rummet. Landade med en dusch och sedan kröp jag ner i sängen med Stockholmsnatten utanför och tidningsjobb framför mig. Lite längre bort en ytterligare skärm som visade James Bond.
Det blev lite för sent ändå. Trots att jag sagt åt mig själv på skarpen att jag måste lägga mig i tid. Inte stirra mig in i min MacBooks blå sken alltför länge.
Klockan ringde runt klockan 7. Ett lager CC cream och trötta ögon senare tassade vi ner till frukosten. Och jag träffade såklart på en före detta kollega trots att vi var max sju gäster på frukosten. Och vilken frukost sen – den på Hotel Diplomat kan jag verkligen rekommendera även fast den kostar 270 kronor.
En morgondejt hos min fransförlängare Ulrika på Puder Stockholm senare kände jag igen mig i spegeln igen. Efter alla dessa år med perfekta fransar är det ovant att se sig själv på något annat sätt – och alldeles för omständigt att lägga mascara varje morgon. Särskilt när det är fuktigt ute, oavsett plus- eller minusgrad.
Sedan rullade mötesdagen på. Jag pausade med en kaffe på Cadierbaren på Grand bara för att det låg nära dit jag skulle efteråt. Här firade jag min 33-årsdag med kalas på ett hotellrum. Det fick taggen #thegrand33. Det var gången då vi kylde champagneflaskor i handfatet och jag trodde att jag skulle behöva betala hela den välfyllda minibaren.
Strax innan mitt tåg skulle rulla söderöver framåt kvällskvisten träffade jag Linda på Gretas på Haymarket. Eller man kan säga att jag trillade rätt in i ett möte som hon hade. Men det var rätt så passande ändå eftersom jag sitter i styrelsen för bolaget och mötet handlade om influencers och affärer. Vi satt kvar en stund efteråt och min autoreply som sa att jag var på resande fot och inte svarar så snabbt på mail gick bananas och gick ut till alla som någonsin mailat mig. Flera gånger om dessutom.
Efter det åkte jag tåg några timmar. Beställde en stor chailatte från Espresso House som jag aldrig saknar längre eftersom det numer finns i Åre. Tågresan blev ytterligare en paus för jobb och podcast i öronen. Jag andades frisk luft i Herrljunga och hoppade på ett annat tåg med jättevarma element som tog mig till Borås.
Och här är jag nu. Jättelångt från snöskopromenader på fjället. Långt från skidbackar och pjäxdans. Men ändå rätt så typiskt för en helt annan typ av dag i mitt liv.
