Jag tycker det är dags för en ny galenskap eller vad säger ni? Sedan det outats att 2 träningsvänner minsann anmält sig till världens största bergsultramara infann sig ett sug i mina lemmar och ett frö såddes i min lilla galna hjärna som inte vet bättre än att hänga på tuffa tåg och till synes underliga utmaningar.

Nu finns här som tur är ett visst mått av sans och förnuft i Sarahjärnan och istället för att anta ultradistansen på 78 vertikala bergskilometrar nöjer jag mig med 21. Det finns en distans på 11 kilometer också men hallå, ett äventyr av denna kaliber måste jag ju hänga upp på en högre krok. Och nu ska jag träna, träna, träna för att nå ända upp och hänga dit rocken. Jag ska bli bergsget och då räcker 21 kilometrar mer än nog.

Det finns ett litet hinder på vägen som kan komma att förorsaka mig och bergsgetsdrömmen rejäl olycka. Grabbens våtaste fyrverkeridröm går av stapeln exakt samma dag som jag ska bestiga berg. Varför ska allting hända den 31 juli? Den 31 juli ska min backtränade JLO-rumpa avlägga examensprov samtidigt som Sverige, förhoppningsvis med Grabben i laget, skjuter sitt bidrag i superprestigefyllda fyrverkeritävlingen i Montreal. Kommer Grabben att göra slut med mig om jag svettas i alperna denna dag istället? Kan jag motstå mjölksyra i benen och istället beskåda tjusiga fyrverkerier i världsklass perfekt komponerad till musik i mitt absoluta favoritland på andra sidan Atlanten?

Jag vet inte. Men jag vet att detta dilemma har försatt mig i total olycka. Sällan har jag varit besatt så till denna milda grad. Hjälp!