För ett par dagar sedan samlades ett gäng och sprang årets sista långpass. Idag var det min tur. På egen hand. Jag såg inte så många förutom en man med gevär, ett par ryttare och några längdskidåkare som harvade runt på golfbanan. Jag såg också en längdskidåkare som sprang med sina skidor i händerna. Så kan man ju också göra…
Jag har inte sprungit mer än runt 5 kilometer på hur länge som helst. Ändå lever tanken kvar att jag kan bränna av ett långpass på ett par timmar bara sådär. Och det kan jag fortfarande. Idag sprang jag i 2 timmar. Men det är skillnad på att springa och att springa. Hade jag sprungit snabbt hade jag inte kunnat hålla på så länge. Jag sprang långsamt idag. Jag höll ett behagligt tempo eftersom jag skulle springa långt – men också eftersom underlaget växlade mellan snö och isgata där ute i skogen. Med rätt tempo går allt. Prova så får du se!
Ibland var det lite för isigt så att jag bestämde mig för att gå istället – men jag upptäckte snart att det faktiskt gick lättare att springa på isen. Springer man så har man aldrig foten i backen särskilt länge, och då hinner man aldrig heller halka!
Vintertights från Craft. Boxertrosor från Craft. Långa skidstrumpor från ett märke jag inte minns. Undertröja från Craft. Underställströja från Craft. Löparjacka från Casall. Mössa från Lundhags. Klocka från Polar.