Igår sprang jag på myr. Att springa på myr är uppskattat och populärt bland längdskidåkare. Det är som att springa i djup sand ungefär; varje steg sjunker man ner en bit i blöt våtmark. När det går utför är det ljuvligt och så himla lätt och enkelt. Men uppför. Alltså. Dödsjobbigt!

Förutom att myrlöpning är bra konditionsträning så är det också bra styrketräning för benen. Dessutom är det en väldigt snäll form av löpning eftersom underlaget är så mjukt och sviktande.

Se till att ha skor som är gjorda för terräng och som släpper igenom vatten när du springer på myr. Jag har mina Inov-8 X-talon men ska komplettera med ett till par terrängskor eftersom de börjar bli slitna. Jag använder mina Inov-8 även när jag springer på snö och is så de funkar bra hela året. Jag skulle gärna vilja ha dessa Inov-8 F-lite som skön sneaker bara för att de är så himla snygga.

Ett annat tips är att springa med långa tights, eller med sleeves på vaderna. Myren är mjuk men här växer buskar och annat vasst som rispar benen.

Jag sprang på myr uppe i Ullådalen men hela fjällen känns som myrmark. Det känns lite som himmelriket att springa myr som dessutom lyser rött av hjortron. Båda jag och Hazel gillar hjortron så vi gjorde lite paus där uppe vid trädgränsen.

Det finns myr på rätt många ställen i Sverige. Bland annat så finns det myrar i Nackareservatet och så finns det myr i Jönköping; Dumme mosse. Här vill jag springa någon gång. Det ser ut som fjällen fast på helt fel ställe i landet.