Ibland är det enkelt att älska livet lite extra. De dagar då man får vakna upp helt utan måsten. Med sol utanför fönstret. En kaffebryggare som puttrar. Alldeles färsk hemkokt marmelad på svarta vinbär och en hund som skuttar av livsglädje.
En stund i skogen där ingen behöver titta på klockan. Gemenskap genom tystnad. Ett förtjust rop när vi hittar en kvist som är full av skogshallon som lyser i rött. Eller ett ställe i en glänta där det finns alldeles särskilt många blåbär.
Ett dopp i älven och en lång, lång stund där vi bara betraktar det som sker runt omkring oss. En slända som flyger förbi och undrar vilka vi är. Tranorna som låter som rossliga gamla moppar som flyger i små gäng rätt över oss. Något som hoppar i vattnet en, två och sedan jättemånga gånger.
En kopp kaffe på trappen och ett kort besök av någon som spontant svänger förbi. En stund i hängmattan bara för att man känner för det.
Och så blåbärspajen med kokos som är skatten av helgen. Skörden efter vår promenad i skogen i lördags morse.
Ibland är det enkelt att älska livet lite extra. Ingen champagne, inget Stureplan och inga nya shoppingpåsar från stan. Ingen latte i pappmugg, ingen fickparkering och ingen trängsel på uteserveringen.
Jag säger inte att det är det enda livet att älska. Jag säger snarare att det är kontrasterna som gör det enkelt att älska livet.