Jag tror på positiva affirmationer eftersom man blir som man tänker (och som man umgås) men med det sagt så är det nyttigt med en portion självinsikt. Jag läste först hos Anna och sedan hos Mia, den riktiga initiativtagaren, blogginlägg på temat ”här har ni mig”. För som Mia skriver: ”Vilka är människorna bakom bloggarna egentligen? Min känsla är att de flesta jag läser är väldigt ärliga, vilket är störtskönt, men nog finns de sidor hos sig själva de lyfter fram extra mycket. // Fast det är faktiskt först när människor vågar visa sina svaga sidor som de blir intressanta på riktigt. I alla fall för mig.”

Om jag ska göra en egen reflektion så tror jag att den opolerade ytan kommer vara supertrendig 2015, och det hänger lite ihop med vad några av er kommenterade i det här inlägget om trender 2015. Den inre medvetenheten, som går hand i hand med hälsa och om att inte vara helt perfekt.

Här har ni mig:

Jag är slarvig. Annika gick bananas i mitt kök under senaste besöket och styrde upp vad jag har i burkar och skåp. Det kan förresten stå vinglas på ett sidobord och en kaffekopp i badrummet i rätt många dagar innan jag tar tag i det. Ni vet när man köpt ett nytt klädesplagg så är det alltid en tagg med produktinfo och prislapp man ska klippa bort? Den kan jag lägga på köksbänken tills jag hittar något mer jag ska slänga – då först åker det i sopkorgen. Det är typ samma beteende.

Jag skjuter ofta upp saker och ting. Det händer förvisso aldrig att jag missar en deadline (inte alltid en bra sak hälsar prestationsprinsessan för övrigt) men jag gör allting med andan i halsen sista dygnet innan deadline. Det förnuftiga vore att ändra mitt beteende men jag levererar bäst med kniven mot strupen. Det är irriterande för det blir ju alltid sådan megastress som jag alltid svär över.

Jag öppnar inte mina räkningar som kommer med post och lyssnar inte av telefonsvararen i min mobil. Extremt oförnuftigt. Jag har därför tagit bort svararfunktionen i telefonen och min sambo öppnar mina räkningar (posten går dessutom till Stockholm).

Jag gillar inte att svara i telefon när det någon med okänt nummer ringer eftersom jag hatar att känna mig oförberedd. Att svara i telefon är höjden av oförbereddhet! Jag tror dessutom alltid att någon ska skälla ut mig (prestationsprinsessan ger sig till känna igen).

Jag är nöjd men nöjer mig aldrig. Det första är bra men det sistnämnda gör att det huserar en viss rastlöshet i mig. Rättare sagt jättemycket rastlöshet. Jag skulle aldrig kunna tänka tanken att ”här ska jag bo för alltid” eller att något i mitt liv ska vara konstant. Med undantag för vissa personer.

Jag kan inte kolla på serier för jag måste se alltihop på en gång. Karin introducerade mig till Marco Polo när hon var här så vi såg två avsnitt en kväll. Dagen efter kollade jag klart hela säsongen i sträck; typ 7 timmar. Detta har hänt förut och jag har legat vaken hela nätterna. Jag kan inte sluta. Det är därför jag har just film som ett nyårslöfte, för film tar slut (tack och lov).

Hur är det med dig? Är du perfekt? …eller är du intressant? Apropå temat ”inte så perfekt” så kan jag rekommendera opodden som har som temat att intervjua kända personer bakom ytan. Det har inte kommit ut så många avsnitt ännu men jag gillade avsnittet med Janni Delér. Opodden hittar du om du först laddar ner appen ”acast”.