Klockan hann rinna iväg innan jag satte mig på trainern ikväll. Tur att jag har en tyst trainer. Tror jag i alla fall. Jag har ju egentligen bara suttit på min egen trainer men från alla skräckhistorier jag hört om trainers vars ljud går genom golv så hittar jag få likheter med min egen.

Jag släckte alla lampor och satte på mig lurarna. På så sätt höll jag ute snöstormen som ljöd genom lägenheten. Istället stängde jag in mig i mina bästa beats. Det är något visst med när man har riktigt bra ljud i öronen; en låt som låter lite halvdan genom datorns egna högtalare får något riktigt magiskt över sig.

En låt som alltid tänder en alldeles särskild drivkraft inom mig när jag sitter på en trainer eller spinningcykel är Halo med Beyonce. Det är ingen klassisk uptempo låt men den är skön som mellanlåt. Och så är det något visst med Eminem. Man kan ju inte tro att han skulle fastna i mina låtlistor men det gör han. Med en bpm på 170 någonstans är det som att jag har piskan lätt på benen och inte kan göra något annat än att fortsätta driva pedalerna. Dessutom är det en takt som jag känner mig stark i. Perfekt för norska superintervaller.