Imorse skippade vi morgonträningen eftersom Grabben skulle ställa upp i Lighthouse race på morgonkvisten. Logiken i att min egna träning uteblev haltar något, men det blev som det blev helt enkelt. Hans upplevelse av loppet kan ni läsa här. Några timmar senare sprang jag och Annika också.

Det hade – hör och häpna – åskat och regnat en del under eftermiddagen på Playitas så luften var full med syre och det var inte så fasligt varmt. Jag såg framför mig 6.5 km uppförsbacke och sedan 6.5 km nedförsbacke. Fram och tillbaka till en fyr på ett berg alltså. Den punkten är också där Europa är som allra närmst Afrika och på en bra dag kan man ana fastlandet där borta. Just idag var nog ingen bra dag för horisonten flöt liksom ihop till ett suddigt streck även om det var fantastiskt vackert.

Rundan börjar med några kilometer uppför. Sedan lite utför och lite platt och sedan en grym uppförsbacke med serpentinsvängar som leder upp till fyren. De sista 800 metrarna gick vi…

Vulkanön Fuerteventura är häftig med sitt ensidiga men dramatiska landskap. Jag får associationer till både Mexiko och USA – eller främst filmer som utspelar sig i dessa länder där man kör bil längs långa raksträckor i ökenliknande landskap och luften liksom dallrar av hetta och någonstans kantas vägen av en dammig mack där en cola står och väntar i en jättekall kyl. Eller vänta nu, det kanske var en reklamfilm?

Jag och Annika hade sjukt bra flow och en fantastiskt härlig runda, ett av de bästa träningspassen på hela veckan hittills. Upplevelsen var storslagen och benen kändes starka. I början regnade det på oss men mot slutet stekte solen. Det går nog inte att önska sig mer!