Efter jobbet snörade jag på mig mina trailskor (ett par Icebugs just nu) och begav mig ut på fjället. Det fina med Sälen är att det är lättsprunget – fjället är liksom inte så högt och inte så brant. Det hade regnat en sväng på eftermiddagen men lagom till min after work sprack det upp och blev alldeles soligt. Jag tog sikte på en stuga ett gäng kilometrar bort och följde de klassiska röda kryssen. I början gick det uppför och blåste motvind men när jag äntligen fick vända ner mot en dal så blev löpningen enklare och stördes bara av svårsprungen klippsten lite nu och då.
Väl framme vid stugan mitt ute i ingenstans valde jag en annan väg tillbaka. Så himla typiskt mig på många sätt. Fast – i en av Jillian Michaels senaste podcasts så presenterar hon forskning som säger att risktagare är lite lyckligare (och även lite oroligare – bör tilläggas) än genomsnittet så jag valde att le hela vägen tillbaka trots att jag inte visste om jag skulle hamna längst ner i dalen och därmed väldigt långt från min parkerade bil – eller om jag skulle hamna på min ursprungliga led till sist. Sälenfjällen är lättlöpta på många sätt och jag hamnade precis där jag skulle och kunde efter runt 100 minuters traillöpning (med en hel del gång) köra iväg i ungefär samma ögonblick som den första regndroppen landade på vindrutan. Klart bra after work!
Min bästa fjälloutfit! Tights // Röjk. Funktionströja // Craft. Terrängskor // Icebug.
