I min familj drar vi lott om vem vi ska köpa julklapp till. Namnet man får på sin lott hemlighålls och så ordnar man en julklapp för ett maxbelopp på några hundralappar. På julafton ger man sin present och fokuserar sedan på att umgås än att prassla med presentpapper. Det är en tradition som levt några år. Innan dess var julklappsberget under granen enormt, även om jag ofta fick höra ”det blir inte så många klappar i år”. Eftersom jag är 90-talskrisskadad har jag det där med mig i mycket jag gör. Inte spendera pengar i onödan-mentaliteten. Förmodligen är det extremt bra.

Hur som helst. Om jag fick önska mig några grejer så skulle det vara det här:

Stöckli skidor. Har letat som en dåre och kom till slut i kontakt med Stöcklis agent i Sverige. Fegade ur och visste inte riktigt vilken modell jag skulle köpa. Vill ju teståka lite mer. Kanske får plocka upp en skida eller två i alperna i vinter…

Funktionell tränarutbildning. Betty gick den precis – och nu vill jag också. Man måste tydligen plugga lite anatomi först… och så vill jag ju gå mental coachutbildning.

En ny racer. Och massa raceräventyr! Fast mest vill jag nog åt äventyren.

Fiber hemma i lägenheten. Alltså: vi har fiber i väggen – men på fel ställe. Förstå frustrationen! Men, har jag klarat mig 15 månader utan bredband hemma, så klarar jag mig lite till. Sjukt ironiskt är det ändå att jag som är digital i princip hela dygnet surfar via mobilen.