Det finns dagar då också jag misströstar. Då jag undrar vad som egentligen är poängen. Med att leva. Med att blogga. Jag ifrågasätter stort som smått. Det landar ofta i att jag kommer fram till att jag ska fortsätta göra det jag gör om det är roligt. Är det inte kul, då kan jag lika gärna skita i det. Det gäller bloggen. Och livet. Det kan ju låta krasst, men lite så är det.

För det mesta är allting väldigt självklart. Vad jag vill och varför. Hur jag vill leva, vad jag vill göra. Vad jag tycker och tänker. Men så kommer den. Den där frågan om varför. Och så blir man som tagen på sängen och förstår ingenting. Hallå vad hände liksom?

Om man ska tänka positivt så kan man tänka att det nog är bra ändå att man blir lite omskakad. Ifrågasatt av sig själv. Påmind om hur det också kan vara att stå mitt i ett moln när det lyser på alla andra runt omkring.

Lika snabbt som frågetecknet dök upp från klarblå himmel, lika snabbt ebbar det ut. Framstår som overkligt. Den där känslan om alltings existens, vad handlade den om egentligen? Hur var det jag tänkte? Varför? Vadå tråkigt och poänglöst? Det finns ju så mycket kul. Bloggen! Livet!