Förra helgen cyklade jag Ginstleden nedåt Mölle (i Ängelholm vek jag av på en annan led, tror den kan ha hetat blå leden) – idag cyklade jag, Åsa och Viktor Ginstleden från Halmstad till Hallandsåsen och vek av mot Båstad och Torekov. Italienska vägen fick vi på köpet. Jag har nog alltid skänkt en tanke åt alla stackars cyklister varje gång jag åkt bil uppför (och nedför) – och nu var jag själv en av dem. Men det gick rätt så bra att ta sig uppför. Jobbigare var det att dra vår lilla tremannaklunga in mot Båstad. Andetagen satt långt ner i lungorna och jag har nog aldrig tryckt på som då. Jag kände att jag hade liksom inget val – jag hade 2 duktiga cyklister bakom mig och ville hålla fart. Efter det där återhämtade jag mig nog aldrig, trots lunch på Swensons i Torekov. Benen kändes väldigt sega på hemvägen. Då passade motvinden på att göra sig hörd. Jo jag tackar…

Jag loggar 12 mils cykling på Funbeat och gör en notering om att jag nog aldrig cyklat såhär snabbt förut. Bra träningspass alltså! Viktor och Åsa är ett fantastiskt sällskap och väldigt fina vänner. Nu har de lämnat Halmstad och jag har landat i soffan. Det blev 10 timmar träning den här veckan också.