Imorse var det dags igen. På med löparkläderna och iväg. Regnet lurade i luften och vädret ville inte bestämma sig. I ett skogsparti glittrade solen ikapp med vattendroppar på löv och gräs och det var så slående vackert. I ett annat skogsparti var det helt tvärtom: grått och dött men fullt lika magiskt. Skogslöpning är fantastiskt!

På ett ställe fastnade jag i en rot och trillade handlöst framåt. Skogsbarr är mjuka och skrapade tack och lov inte huden blodig – men däremot har jag lite ont i tån. Som alltid är man lite chockad efter ett fall och den första tanken som uppstår är ”var det någon som såg mig?”. Sedan kommer adrenalinet. Att jag hade ont i tån märkte jag inte förrän långt senare.

Det blev 45 minuters väldigt lugn löpning på sommarglittrande skogsstigar. På slutet kom regnet. Helt plötsligt började det ösa ner – men då var jag redan klar med min löpning. På vägen hem plockade jag upp 4 liter jordgubbar. Lyckan är gjord.