Det var så himla länge sedan jag satt på en spinningcykel och i början kändes det konstigt. Efter ett tag kändes det konstigt mest för att sadeln började tippa bakåt. Men det hann jag inte tänka på då. Jag var fullt fokuserad på den där känslan som infinner sig strax under mjölksyretröskeln. Det är en konst att hålla sig där. Jag vill helst en bit över – eller lite under. Att ligga och inte veta åt vilket håll man ska tippa åt kräver fokus.

Som vanligt när jag tränar spinning så var det Jessica som höll i klassen. Fast någon gång under sommaren kommer det vara jag själv som håller taktpinnen när jag ska ”köra upp” som cykelinstruktör. Jag har en tydlig bild av vilken instruktör jag vill vara, baserat på intryck från alla de instruktörer som jag själv inspireras av. Jag kommer inte leverera fullt ut de första gångerna jag kör, helt enkelt för att det tar lite tid att bli bra – men om min cykelinstruktörskarriär tar fart lovar jag såklart att berätta var, när och hur.

Innnan dagens cykelpass körde jag och Jessica ett träningsprogram från NTC-appen. Min kropp kändes sargad från gårdagens styrketräning. Den fick nog sig en chock från ett gäng benpressar och plankor. Min längdrygg känns extremt stel idag – en tydlig påminnelse om att mina sätesmuskler fick jobba ordentligt igår och att jag nog glömde det där med att stretcha. Det är tur att jag känner min kropp och vet var vissa saker härstammar från. Det där med att jag fick ont i foten av att typ stå på den tidigare under dagen, det kvarstår däremot som ett mystiskt frågetecken.