Jag sitter med turban i hÃ¥ret efter att ha sprungit VÃ¥rruset i Stockholm tidigare ikväll. En härlig tillställning med mycket sol – och mycket pollen. Det lÃ¥g ett tjockt pollendis över fältet i Frescati och det kliade i ögonen av gräsdamm.

Man kan se VÃ¥rruset pÃ¥ 2 sätt: som en löparfest där deltagande är viktigare än tid – eller frustrerande 5 km där alla gÃ¥r i vägen. För ärligt talat, det är ingen som helst ordning pÃ¥ själva löpningen. Det är gÃ¥ngare i näst snabbaste gruppen ”springa fort” och det är smala passager där mÃ¥nga ska igenom. Min första kilometer gick pÃ¥ över 7 minuter – jag kom helt enkelt inte fram snabbare än sÃ¥. Jag valde att se loppet utifrÃ¥n deltagarperspektivet istället och gladdes Ã¥t alla som var där!

Vi var ett helt lag som sprang och det var kul att fika i gröngräset efterÃ¥t. Mia, Elin, Lantto, Helena och Åsa – och sÃ¥ jag. En fin kväll under solen – men det var skönt att duscha av sig allt pollen efterÃ¥t. Därav turbanen i hÃ¥ret.