Klockan är strax före midnatt och jag har precis kommit hem från en cykeltur. Varför mitt i natten? För att jag kan! Behövs det någon annan anledning?

Jag är en upplevelsesamlare av rang och det är något särskilt med att sticka ut och göra saker tvärtom. Som en löptur i en storm. Eller cykla mitt i natten. Aldrig känner man sig så levande som när man är ensam med naturen. Aldrig känner man sig heller så liten.

Om jag hade fått välja hade det inte blåst typ kuling just den här kvällen. Men nu var vädret som det var och det gick inte att ändra på. Eftersom jag och våren missuppfattat varandra hade jag inga ben- eller armvärmare mer mig ner till Halmstad så jag drog på mig ett par långa tights under mina cykelbrallor. Sådant ska man aldrig, aldrig göra. Det ger skav deluxe. För bästa komfort ska man inte ha någonting alls under sina cykelbrallor. Tur för mig att det var en relativt kort runda jag skulle ut på!

Det blåste åt alla möjliga håll. Jag höll hårt i styret för att parera sidvindarna som kastade sig hejdlöst mot cykeln. De var inte nådiga. Blåsten var som ett jetplan som snurrade sin motor i mina öron – och sedan på raksträckan hem, så blev det alldeles tyst. Skillnaden var så påtaglig och jag upplevde det som jag befann mig mitt i vindögat. Det var tyst och lugnt och stilla. Jag hade äntligen medvind!

Cykellampan kommer från SILVA och är en del av deras satsning på Bloggar om tränings uppladdning inför Cykelvasan