Grabben ringde mig i eftermiddags, han undrade om vi hade aluminiumfolie hemma. Det hade vi inte. Så när vi gick till Hemköp för att köpa allt annat vi inte heller hade så åkte en rulle aluminiumfolie med. Han ska rulla aluminiumfolie om benen inatt när han sover. Min Grabb brukar inte ta till huskurer, även om det var Calle från hans släkt som fixade Anjas knä med vitkål innan hon tog en massa medaljer under alpina VM i Åre. Var idéen med foliet kommer från vet jag inte…

Han har pajjat vaden. Det hände under det där långpasset när jag körde runt med bilen och agerade vätskestation med några kilometers mellanrum. Det var bra ett tag. Tills han sprang intervaller i tisdags. Sedan dess har han varit på massage några gånger och smörjt med världens bästa thaisalva några fler gånger. Vi får väl se hur det går imorgon. Men som Grabben sa till mig på väg hem från Hemköp (med folie i påsen) – vaden mår bra av rörelse så om det smäller kan jag lika gärna fortsätta springa.

Själv har jag inga som helst problem med mina vader och just nu ingen annan kroppsdel heller. Därför var jag ute och sprang i eftermiddags. Jag undrade till en början varför det kändes lite segt, men sedan kom jag på det. Jag körde ju ett benpass med PT-Fredrik i förmiddags. Efter ett tag började det rulla på lite bättre och emellanåt gick det riktigt snabbt. När jag kom hem firade jag in helgen med ett glas rosé på balkongen. Det var rosépremiär för i år! Men jag fick fira in helgen själv, Grabben var för upptagen med sin thaisalva…

Rosé + sol + balkong + fredagshäng = trevlig klysha!