Jag har utvärderat några bilder på mig själv, dels de som fastnat i min egen kamera när jag inte varit medveten om att jag fotats – och de som finns på andra bloggar. När man vet att man fotas är det enkelt att hitta en fördelaktig vinkel (nej jag är inte gravid) – men det är när man inte vet som man blir avslöjad.

Att inte vara i toppform gör mig inte olycklig eller en sämre människa – men det hade såklart varit roligare att vara lite tightare rent generellt, och att känna igen sin spegelbild.

Det är efter ett statement ovan som det ska höras någon form av trumvirvel och ett löfte om en återkomst. Och ja, det är vad jag siktar mot. Jag behöver inte göra så mycket annorlunda – bara bli lite mer disciplinerad. Inte träna mer – men däremot träna smartare.

Jag gillade crossfit igår just för att det kändes effektivt: obekvämt och jobbigt. Obekvämt och jobbigt flyttar oss ut ur våra comfort zones och närmre resultat. Jag måste också hitta tillbaka till min intervallöpning. Högintensiv träning är bra grejer. Det gäller bara att komma in i känslan, att våga utmana och att ignorera rädslan.