Jag såg att Riksmästarinnan på 24-timmarslöpning höll på att drunkna bland flyttlådor och jobblass och såg till att få träffa henne över en transportjogg mellan möten och nattsömn. Det är fint med effektivitet. Vi sprang inte särskilt långt men hann med rätt många backar ändå. Över Västerbron. Uppför Munchenbacken. Över Västerbron igen.

Det var lite blÃ¥sigt där ute. Det märkte jag sÃ¥ fort jag kommit utanför dörren. Men det är nÃ¥got konstigt med väder – för en bit in i löpningen sÃ¥ avstannade allt runtomkring. Det var som om det inte blÃ¥ste en enda vindpust. Som om allt väder liksom var helt stilla. SÃ¥ är det ofta tycker jag. Man gÃ¥r ut och man fryser men efter ett tag är man inte ett dugg berörd. Märkligt.

Här hemma är det varmt och mysigt. Och som vanligt när jag kommit hem vill jag aldrig lämna den här lägenheten. Om det inte är för en liten, liten jogg dÃ¥…