Det satt en något coolare och lite mindre excentrisk version av Kitty Jutbring på ledarcykeln idag. När hon sa att det skulle bli en rockig klass undrade jag hur kul det här skulle bli. Jag gillar inte rock. Men – det visade sig bli skitjäklabra!

Jag gillar inte att träna till rock eftersom det blir så skränigt i öronen. Det går liksom inte att ha högt på. Det skär sig i mina öron. Det gör inte det där dova dunka-dunkat som liksom tar tag i en och fångar en. Men – det finns mer till rock än gamla Metallicalåtar!

Det var mycket go och bra ös och mina ben fick smaka på mjölksyran både en och två gånger under klassen. Jag hade hittat mitt pulsband som legat bortglömt i garderoben ett par veckor och det visade på en maxpuls av 90% och en genomsnittlig puls på drygt 75% (ned- och uppvärmning inkluderad). För att vara före frukostträning ger det mig ett allra högsta grad godkänt betyg. Nu ska jag fortsätta denna dag i samma goda anda. Jag har hört ryktas att det ska vara den sista dagen med solsken?