Jag älskar att vara hemma. När vi kom hem från Södertälje tidigt i eftermiddags tände jag inte bara 3 ljus – utan hur många som helst. Sedan gjorde vi inte så mycket mer. Kollade lite Vinterstudio, rensade lite i garderoben. Pysslade lite. Njöt av att vara hemma. Lagom till herrarnas terränglopp på Vinterstudion somnade jag på nyinköpta kudden i soffan och vaknade lite senare – mycket väl medveten om att jag skulle ut och springa.

När man nyss har vaknat är det mycket sällan en löptur står högst upp på listan över saker man helst vill göra. Att sticka ut och springa ville jag faktiskt inte alls. Det är då jag är glad över alla de andra pass jag sprungit i mitt liv. I och med de passen vet jag att bästa belöningen efter ett löppass är känslan efteråt. Och det allra jobbigaste de gånger man har svårt att ta sig iväg är just att komma genom ytterdörren. Väl ute flyter det på.

Jag sprang min hemmarunda runt Kungsholmen. Väldigt enkelt rent mentalt – men mycket jobbigt i benen eftersom jag hade disciplin nog att fartleka mig runt ön. Skön uppvärmning mellan Rålis och Kristinerberg. En första tempoökning mellan Kristinerberg och ICA Maxi Lindhagen. Lite lugnare igen fram tills Kungsholms Strand. Fartökning fram till där gångvägen är avspärrad och en kort vilostund tills dess att gångvägen är öppen igen. Sedan en lång tempoökning hela Kungsholms Strand fram till Stadshuset. Sista biten hem, längs med Norr Mälarstrand, springer jag och ler. Trött. Nöjd.

18 pass kvar till nyår i #50challenge