Jag var inte på topp när jag klev in på Sportlife Tegnérgatan efter jobbet. Jag visste med mig att jag inte hade med mig kläder för cykling och jag var varken taggad eller särskilt sugen. När man som jag lägger mellan 5-10 timmar i veckan på träning ska man nog gå på bio istället när man anar den känslan i kroppen. Jag var varken trött eller med begynnande sjukdom i kroppen – jag var bara lite otaggad. Och det visade sig rejält på Activios pulssystem.

Jessica bjöd på grym musik och det var kö till klassen. Tyvärr satt ett av reglagen helt fast på min cykel så styret var lite för långt fram – och det är grymt mycket skönare att cykla med riktigt cykelbrallor än vanliga tights. Alla de där grejerna resulterade i att jag aldrig kom högre än typ 75% av max under intervallerna – och under varje vilominut rasade pulsen till under 60%. Jag försökte verkligen få upp den högre, men idag lyckades jag inte. Tänk så olika det kan vara. Samma kropp, samma cykelsal – men helt olika känsla.

Jag gråter inte blod över ett pass som gick rätt dåligt. Istället gick jag hem till Jessica och åt typ världens godaste kyckling och drack ett fantastiskt gott glas rött och konstaterade att det är 28 träningspass kvar till nyår.