Det kändes bra att få komma ut och röra på sig lite. Att få springa bort från de härligt goda Aladdinchokladbitarna (höstnougaten, den stora vita i mitten och de andra… mmm!), från de små men många kopparna med glögg och från saffransbullar och julegröt.

För en gångs skull svor jag inte över att det var lite snö. Nej bristen på snö var nu en fördel. Sålänge jag höll mig på gruset på sidan av vägbanan var det inte ens halt. Jag passerades av bilar med skiboxar, förmodligen Stockholmare… (de som kör galet fort var nog Stockholmare, eller norrmän…).

Sträckan gick från Tegefjäll (strax utanför Åre) längs med gamla vägen till Duved. 3 km enligt en vägskylt. Och så runt Duveds Centrum, uppför en backe till den större landsvägen. Och så uppåt, uppåt och hemåt. 7 km totalt. Det kändes bra i benen!

Man måste akta sig när man springer i mörker – speciellt i samband med biltrafik. Jag använder en ganska ful, men jäkligt bra reflexväst och det märks att man syns! Bilarna saktar in, väjer undan och slår till och med av helljuset ibland.