Nu har jag firat födelsedag i 3 dagar. Det blir 1 dags firande till – men det är först på lördag. Den insikt jag kommit till är att när jag nu är Sara, version 3.0, så är jag faktiskt vuxen.
Mina vuxna preferenser kom jag till insikt med under de senaste veckorna. Det har faktiskt inte ett dugg med träning att göra – men däremot har min tanke fastnat vid den undersökning som man rapporterade om på P1 häromdagen. Svenskarna har blivit ett lågprisjagande folk i matbutiken. Vi låter priset styra våra inköp och tycker att det som är ekologiskt eller närodlat oftast är dyrt. För dyrt för att man ska välja den varan istället – även om man kanske ”vill” och hävdar inför andra att man ska. Samtidigt spenderar vi rekordlite av vår inkomst på mat. Mycket mindre nu än förut. Det är kanske inte den dyra ekologiska eller närodlade maten som är för dyr – det är allt annat som är för billigt.
Sara version 3.0 är som vanligt lite tvärtemot många andra, även om jag har många gelikar. Jag har inte pengar i överflöd (väldigt långt ifrån) men det är något visst med att inte jaga bästa pris hela tiden, utan jaga känslan av att köpa något man verkligen uppskattar för den prislapp som står på den. Känslan av att bära hem det och använda det – eller tillaga och äta – och veta att det är en produkt som räcker länge eller en frisk råvara som gör gott för kroppen. Ta den där scarvsen från Hermes (oups!) som jag spanat in – den kan jag ha i flera år! Jag skulle aldrig köpt den när jag var 25, då skulle jag köpt flera och billigare istället. Samtidigt är det givetvis inte så att dyrare produkter alltid betyder bättre kvalitet – ni som läst Roberto Savianos bok om Camorran i Italien minns säkert hur det fuskas med både den ena och den andra märkesvaran.
Jag köpte aldrig Hermesscarvsen. 6000 är lite väl dyrt, även för en 3.0:a som mig. Däremot handlade jag häromdagen hem färska, fantastiska skaldjur från Melanders istället för att köpa från frysdisken på ICA. När det är en uppenbar skillnad i smaken är det så värt det.
Ikväll var vi och såg Svansjön på Operan och det var en mycket minnesvärd upplevelse. Innan det blev det hälleflundra med klassiska tillbehör – och så bubbel förstås. Ett glas bubbel har ackompanjerat de flesta måltiderna under veckan. Mycket av matupplevelserna har jag fått i present. Det är upplevelserna som är grejen, både när det kommer till träning och mat. Jag är glad att jag sluppit princesstårtorna (morfar, om du varit i Stockholm skulle jag såklart ordnat en – men mest för din skull) – under veckan firade jag med mat jag minns istället. Som den där tonfisken med vattenmelon och tryffelolja jag åt till förrätt på Griffins – och den fantastiska oxfilén på samma ställe, eller räksalladen i vardagsrummet på Lydmar, frukosten jag redan berättat om på Cadierbaren på Grand – och så en spännande meny jag ser fram emot i helgen.
När jag för drygt 1 år sedan testade att leva på Naturdiets bars under 2 veckor konstaterade jag hur mat verkligen är något vi samlas kring och som betyder så mycket för vårt sociala umgänge. Så har det alltid varit, i urminnes tider, och är inget modernt påhitt sedan Delicatobollarna uppfanns. Det sociala och tyvärr ibland slentrianmässiga ätandet är en bov för midjemåttet – men tricket är givetvis att äta bra grejer och bara när man verkligen vill. Jag är inget tårtfan så jag skippade tårtan trots att man nästan alltid firar med tårta på ren rutin. Ska jag äta så vill jag äta bra grejer, och sådant som jag minns.
Om ni undrar så tränade jag en sväng på födelsedagen. Det blev en löptur runt Djurgården i eftermiddagssolen. Mat smakar alltid bättre när man är riktigt hungrig!
Fräsch frukost på Grand
Fantastiskt kött på Griffins
Många räkor i den lilla räksalladen på Lydmar
Urgoda skaldjur!
