Imorse klockan 6 vaknade jag till fågelkvitter och en lyxkryssare. Fast den var långt ute till havs så den liksom smög sig förbi där ute. Jag var rastlös och kunde inte sova så jag tänkte äntligen testa de där 166 trappstegen som det är ner till stranden från där vi bor. Grabben var inte så himla förtjust men jag tycker att det är fantastiskt skönt att känna sig morgonpigg. Detta är något jag vill fortsätta med även hemma i Sverige!

Solen värmde fortfarande upp och bjöd oss på soldis. Havsvattnet var lite kallt om tån till en början men det var inte så pjåkigt ändå. En ensam Santa Lucian (?) höll egen låda nere på stranden och sjöng någon form av sång för fulla muggar men annars var det tyst och lugnt. Några timmar senare skulle vår lilla vik invaderas av katamaraner fulla av snorklingstörstrande turister. Men det visste vi inte då.