Den enes bröd den andres död. Nu är detta inlägg inte lika dramatiskt. Men likväl ironiskt.
Grabben och jag
Grabben mötte upp mig på Allt för Hälsan-mässan igår. Han var tidig och gick och strosade bland viktreduceringsmontrarna. Han hamnade i en kö vid Itrimmontern där det erbjöds kostnadsfri fettmätning. Och rätt vad det var så blev det hans tur.
BMI kontrollerades, och det konstaterades att Grabben var underviktig. No surprise. Men sedan gick vikttjejen i taket av upphetsning. Fettmätargrejen visade på 6.6% och med en sådan låg procentsats var helt plötsligt inte undervikten något att bry sig om. Istället undrade hon ivrigt hur Grabben tränade.
– Jag tränar inte, svarade Grabben innan han till slut erkände att han sprang lite ibland.
Hur det kommer sig att man får en fettprocent på dryga 6% av att springa ”lite ibland” fattar inte jag. Inte tjejen i montern heller som sprang efter fler instrument och letade bland massa kurvor för att hitta en profil som passade Grabben. Men ingenting funkade eftersom de inte hade haft någon besökare med sådan fettprocent på mässan.
Det är enkelt att konstatera att Grabben och jag är varandras motsatser.
Grabben styrketränar i stort sett aldrig (ledsen men en gång i kvartalet räknas inte). Jag gör det ganska ofta. Jag tränar i allmänhet mer än dubbelt så mycket som Grabben. Ändå håller sig både vikt och fettprocent på ganska höga nivåer. Grabben käkar ofta chips, dricker cola, går på Mc Donalds och älskar princesstårtor. Jag kämpar med min kesella. Ironiskt, eller hur!
På sitt lilla papper som Grabben fick med sig hem finns kurvor på vikt och fettprocent. Det visar att ligger man på övervikt enligt BMI, kan man i alla fall vara normalviktig om fettprocenten ligger mellan vissa nivåer. Och tvärtom, som i Grabbens fall, har man BMI på 17 så är man inte så underviktig om fettprocenten ligger på 6.6%.
Det glädjer mig. Enligt BMI ligger jag på väldigt mycket övervikt – men sett till min fettprocent så sjunker överviktsgraden drastiskt. Jippiyay. Eller nåt.>
Jag säger bara: Livet är orättivst! Men du är ju snygg så var glad :o)!
Visst är det så – typ varenda idrottsman är ju ”överviktig” om man bara stirrar sig blind på BMI.
Sofy, nu tänker vi lite utanför boxen här va:)
Om man tänker procentuellt i förhållande till % fettvikt, är inte Puma snabbare än Grabben då:)
(Fast ursprungligen var ju min tanke att ”du springer fortare, längre, oftare än innan”)
Men du gillar ju att tänka utanför lådan så varför inte?
Det kan ju vara så enkelt att han har en hög nivå av fritt T4, det hormon som reglerar ämnesomsättningen. Så är det, life isn´t fair.
Håller med cykelmygga. Man ska inte var så jäkla insnöad på vikt och vad man stoppar i sig. Tyvärr är det något vi i dagens samhälle är alldeles för fokuserade på. Jag har precis som många tänkt en gång extra på vad, när och hur man ska äta men har kommit fram till att det där bara är skit! Man mår bäst när man har positiva tankar kring mat och skiter i de negativa. Genom att käka det man vill och när man vill så kommer allt det roliga och otvugna in och all fokus som man haft på mat och vikt innan, kan läggas på ex. ett kul löppass!
Jag kan också deppa ner mig i sådana där orättvisor ibland. Det enda tipset jag har är att fokusera stenhårt på all energi du har av att träna och äta bra (fast det kanske du iof inte har just nu när du äter så lite) och hur väldigt bra din kropp mår av den perfekta maten och träningen. Kram!
..fast jag tror inte att puma springer fortare än grabben… 🙂 ÄNNU!
Funderade ett tag på att köa men valde sen bort det. Jag har hört att såna där specialvågar kan utläsa fett i telefonkataloger och jag tror inte riktigt på tillförlitligheten då. Dessutom, du gör ju saker bra och rätt. Du lever lyckligt och är hälsosam! Du orkar mycket och är stark som en oxe!
Kram
Focus on fitness not fatness…
Skit i BMI. Du springer fortare, längre, oftare. Det är det som räknas. Det är det som lägger år till livet och liv till åren.
Grabben föddes med andra förutsättningar och hans blogg hade kanske inte varit lika rolig att följa på träningsfronten!!!