Det blev en hundrunda efter jobbet.

45 minuter mörkerseende

Jag mötte mamma och hunden Trixa i hallen när jag kom hem från jobbet. De skulle ut på promenad och jag var inte sen att hänga med.

Mamma, yngsta brorsan och hunden Trixa

Stackars Trixa har varit sjuk i borrelia ett alldeles för långt tag men är nu så pass frisk att hon kan vara ute och gå igen. Det är inte lätt för en sprallig flat coated retriever att inte få springa.

Mamma fick välja runda och valde den som gick genom skogen. I bäckmörker. ”Jag tror att stigen går här” sa hon ibland och gick först. Oftast gick den där hon trodde. Ibland inte. Jag följde efter och försökte att inte tänka på spöken och vampyrer. Jag fattar inte var min mörkerrädsla kommit från.

Mörker!

Mamma torkar en badglad hund…

Det är rätt skönt att blanda ickenaturlig träning (typ spinning) med en alldeles supernaturlig promenad. Variation är faktiskt det bästa som finns. Jag blir alldeles salig när jag tänker på hur otroligt många olika sätt man kan ”röra sig” på.

En annan gång ska jag berätta om vad jag tyckte om att röra på mig förr i tiden. Things have definately changed! Nu ska jag äta köttfärs och zappa mellan Rosa Bandetgalan och Packat och Klart som åker till Thailand.>