Den sista skiddagen blev också den kortaste. Solen orkade inte riktigt upp på förmiddagen och jag kände mig seg och slö i hela kroppen. Det blev 3 liftar upp och ett långt åk ner. När vi väl var nere pustade jag och Grabben ut – vi klarade resan skadefria! Jag har ett blåmärke från en sittlift men det är allt.

Vid lunch bytte jag skidglasögonen mot en annan typ av glas och så gick vi en loop runt byn istället. Medan någon slags engelskt mästerskap i slalom pågick uppe bland alptopparna satt jag och åt min allra första pizza.

Alla i familjen ger tummarna upp till Champoluc men vi pratar ofta om att vi saknar Åre. Vi har firat med Prosecco att vår Alptopp i Tegefjäll är såld till rekordpris och väntar ivrigt på att den nya ska bli klar. Innan dess, redan i februari, står jag på skidor igen.

(det syns inte men jag gör tummen upp – alla ben är hela!)