Idag har jag lagt 2 timmar på mina ben. Jag är generös.

1 bra timma + 1 dålig timma

Jag har gÃ¥tt och längtat efter eftermiddagsträningen hela dagen – precis som vanligt alltsÃ¥. Hur i all världen orkar jag hÃ¥lla uppe motivationen, kanske ni undrar? Jag tror det beror pÃ¥ mÃ¥nga saker – men framförallt pÃ¥ att jag har sÃ¥ mÃ¥nga vilodagar. Som imorgon till exempel. DÃ¥ ska jag inte träna nÃ¥gonting alls. Därför har jag längtat efter att ge järnet idag.

Jag planerade in ett pulsspinningpass en bit in på kvällen. En total waste of time, visade det sig, men det gav mig i alla fall hela 60 minuter att lägga på styrketräning för benen.

Jag körde mängder med liggade benpress i maskin med olika fotpositioner, utfallsgång, utfall med ett ben på pilatesboll, upphopp med benböj, gamla goda kissande hundenövningen, benböj med pilatesboll mot väggen, benböj på stebräda, bäckenlyft med fötterna på pilatesboll, jägarställningen och säkert något mer som jag inte minns. Det hade varit intressant att se min pulskurva under passet för där fanns nog några riktiga toppar.

Knäböj med pilatesboll mot vägg.

Utfallsgång med kapat huvud.

Sedan var det det där med spinningen… instruktören var försenad och kom inrusande nÃ¥gon minut efter att passet egentligen skulle ha börjat. Det är förlÃ¥tligt. Men hon kom in i salen med ungefär lika mycket energi som en walkman med batterier som hÃ¥ller pÃ¥ att ta slut.

Musiken ska jag inte klaga pÃ¥, jag vet att smaken är som baken och att jag inte kan gilla allt jämt. Men snälla, vi kunde väl fÃ¥tt nÃ¥gon slags tidsuppfattning om hur lÃ¥nga de olika partierna under passet var. Vad menas egentligen med ”bara lite till”, ”vi är snart där”, ”lite, lite mer”? Är det 30, 60 eller 90 sekunder? Att inte veta vilken tidsrymd som menades gjorde mig tokfrustrerad. Det är inte lätt att köra pÃ¥ i 90% av max i ingenmansland – att inte veta hur länge vi ska hÃ¥lla just den pulstoppen. ”Bara lite till” visade sig vara en halv lÃ¥t. För mig är ”bara lite till” 30 sekunder.

Jag hade mycket väl kunnat lämna klassen i halvtid men valde att vara kvar eftersom jag inte ville störa mina medcyklister. ApropÃ¥ medcyklisterna förresten. Jag förstod att en kille var pÃ¥ spinning första gÃ¥ngen när jag sÃ¥g att cykeln var totalt felinställd med alldeles för lÃ¥g sadel och att han aldrig rörde motstÃ¥ndsvredet under hela passet. Det borde instruktören ocksÃ¥ sett. I’ll say no more. Istället ser jag fram emot träningsvärk imorgon. Och en Grabb som kommer hem.>