Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen är. Ni vet ofta vad jag tycker – men kanske inte alltid vad jag gör. Dagens lucka går ut på att berätta vad jag har gjort idag. Det är nog vad jag undrar mest när jag läser folks nischade bloggar: vad gör människan bakom bloggen förutom allt det där roliga och perfekta som de skriver om?
Jag vaknar mycket senare än jag tänkt i morse. Minns inte ens att jag stängde av väckarklockan. När jag slår upp mina gröna är det ljust ute och klockan är way past yoga time. Ingen idé att bli arg tänker jag och tassar upp.
Det första jag gör när jag vaknar när jag jobbar hemifrån är att gå ut i köket och sätta på P1. Medan morgonsändningarna informerar mig om vad som hänt i världen, från läckor till hajar, öppnar jag datorn och kollar av mailskörden. Efter någon halvtimme kokar jag ett gäng ägg som jag skivar och lägger på 2 brödskivor. Dagens frukost!
Jag fortsätter att spendera förmiddagen vid köksbordet medan solen skiner genom smutsiga fönsterrutor. Efter ett lunchmöte på telefon slänger jag på mig träningskläderna och går ner till gymmet. Det tar bara 5 minuter att gå dit – perfekt för att hinna med ett lunchpass.
På vägen hem påminns jag av att kylen är toktömd så jag svänger förbi Hemköp, trängs med pensionärerna och köper en ostkaka. Allt snack om ostkaka i bloggarna har smittat av sig. När jag kommer hem tinar jag ett halvt paket blåbär samtidigt som jag uppdaterar mig om vad som hänt i mailskörden. Multitasking på högsta nivå. Fortfarande med P1 i bakgrunden. Sedan äter jag ostkaka och blåbär och dricker julmust till.
Framåt eftermiddagen tar jag en paus i jobbandet och packar ner ett gäng skidjackor och skidbyxor i en alltför liten väska. Att packa går på 5 minuter. Jag gör det hela tiden så jag vet vad jag behöver. Jag chansar och trycker ner kameran och ett extra objektiv i väskan och hoppas på att kläderna ska funka som bra stötdämpning. Vi ska ut och flyga lite!
Under dagen paketerar Grabben hundratals svävande lyktor och när eftermiddagsmörkret lagt sig klämmer vi in oss alla – inklusive lyktorna – i vår lilla Mini Cab och ger oss iväg. Mot flygplatsen! Senare svänger Grabben förbi vårt postombud och postar lyktorna som ska till köpare runt om i landet.
På Ängelholm flygplats råder lugnet. Vi ärr ett tjugotal passagerar som ska ta eftermiddagsflyget till Stockholm. Vissa mer kända än andra. Hon skåningen från Let’s Dance till exempel. De flesta av oss är stammisar och är därför du med kabinpersonalen.
När vi lyft och kaptenen släckt symbolen för bältet tar jag fram datorn och tittar på ett avsnitt av Mad Men. Det räcker precis hela flygresan. Molnen ligger lågt och när vi flyger igenom dem är vi nästan nere på landningsbanan. Jag är nästan först ut från planet – allra först är hon från Let’s Dance – och jag går raka vägen genom terminalen och haffar en taxi.
Det tar en kvart att åka hem från Bromma och jag hoppar av i en snödriva på Östermalm. Jag möts av glada hundar och massor av skidkläder på min säng i det rum som är mitt. Det används tydligen som allmän avlastningsplats när jag inte är där. Jag får ett snabbt samtal med mamma och vi stämmer av vad som hänt sedan sist och hur kommande vecka ser ut.
Medan alla andra är upptagna med sitt och tydligen mycket jobbstressade fixar jag middagen. Pasta med laxsås. Tillsammans med ett glas vitt blir det en fin måndagsmiddag och vi pratar om vår kommande skidresa. Pappa kollar skidsystemen på nätet och vi beslutar oss återigen för att byta hotell – till det vi först valde. Jag har haft kontakt med hotellet och de berättade glatt om att de precis fått mycket snö. Vi längtar!
Jag och mamma går ut en sväng med hundarna. Vi rundar Tessinparken och hittar kaniner och leker med snöbollar. När vi kommer in dricker vi te ur stora koppar och tittar på mammas nya, fina Macbook Air. Men vi lyckas inte flytta över informationen från hennes gamla dator. Så vi blir lite frustrerade och tänker att det där gör vi en annan dag. För nu är klockan 23.31 och det är för sent för tekniska utmaningar. För sent för det mesta faktiskt. Så vi sover en stund istället. Imorgon är en ny dag. Helt olik den som just varit. Precis som jag vill ha det.
